Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
Södermanland. Nyköping: Behrings (1867 C. Indebetou), Skansen
(1869 C. Indebetou), Linudden på 30—50 cm djupt vatten (1916 0. 1917
C. Blom); Svärta: Hasselö skans (1884 H. Samzelius).
Uppland. Ed: Runsa (även landform, 1917 G. Björkman); Sigtuna
(landform, 1858 C. P. Liestadius; vattenform, 1845 C. J. Lindeberg, 1858
Th. O. B. N. Krok, 1886 M. M. Floderus, Munkholmsudden (landform,
1889 M. M. Floderus); Häggeby: Sandvik (1917 G. Björkman); Sko: Nors-
holm (A. F. Regnell, Sänka (även landform, 1914 o. 1917 G. Björkman);
Uppsala-Nàs: Övernäs (även landform, 1818 G. Wahlenberg, Bodaviken
(1861 E. Henschen); Alsike: Kungshamn (1864 E. Linnarsson); »Uppsala:
Màlaren» (S. J. Lindgren, M. G. Sjöstrand). — Samtliga fynden äro gjorda
i Mälaren eller på dess’ stränder.
Ovanstående fyndorter för såväl Alisma arcualum som A. Plantago
v. graminifolium äro inlagda på kartan, fig. 1. För den senare
utgör detta samtliga överhuvud kända växplatser, vadan vi alltså
ha att göra med en åtminstone tillsvidare för Sverige endemisk
växtform. Däremot har den äkta A. arcuatum en stor utbredning
i Europa och är känd även från Nordafrika och Asien. Dess ut-
bredning i Norden är naturligtvis rätt ofullständigt känd, men det
är redan tydligt, att den ansluter sig till en utpräglat sydlig grupp
av eutrafenta vattenväxter. Kalken synes spela en stor roll för
dess utbredning. Bland fanerogamerna erbjuda Echinodorus ranun-
culoides (L.) Engelm. och Potamogeton coloratus Vahl de största
likheterna. Särskilt med den senare är likheten synnerligen slående
i såväl Sverige som Danmark. Echinodorus synes vara något all-
männare inom de områden, där den finnes, och har även ett något
större utbredningsområde främst genom förekomsten i Tjust, norra
Halland och Stord i Västra Norge. Även genom sin utbredning
förråder sålunda den Wahlenbergska graminifolium-typen en tydlig
självständighet gent emot den äkta A. arcuatum, ett förhållande
som givetvis är av betydelse för bedömandet av den förras syste-
matiska valör.
4. Steril Butomus umbellatus L. i nordligaste Sverige.
I Bot. Notis. för 1856 (sid. 83) behandlar L. L. LAESTADIUS en
vattenväxt med »gräslika trekantiga blad», som han iakttagit först
vid Idivuoma i Karesuando socken, Torne Lappmark, och senare
flerstädes efter älvarna inom Pajala socken (Norrbotten). G. WAHLEN-
BERG hade ansett det vara fråga om en steril Butomus, men själv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
