Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
är ju tämligen tydligt. Man har gått i cirkel och redan i under-
sökningens premisser föregripit det problem man skulle lösa.
På samma sätt vid studiet av växtsamhällenas »näringskrav>, ett
av vissa författare med förkärlek använt begrepp, vilket har fördelen
att kunna betyda ungefär vad som helst. Sammanför man till samma
växtsamhälle mer eller mindre olikartade vegetationsfläckar endast på
grund av att de förefalla att ha samma eller liknande »náringskrav»,
blir naturligtvis ett sådant utgångsmaterial odugligt till en exakt
undersökning av de ekologiska problem, som sammanfattas under
detta begrepp. Ett dylikt förfaringssätt är ju lika absurt, som om
det skulle falla någon forskare in att vid en undersökning av salpeter-
bildningen i olika växtsamhällen utgå från enheter, vilka begränsats
efter vad man på förhand ansett sig kunna förmoda eller eventuellt
genom en ytlig förundersökning trott sig kunna utröna om deras
salpeterhalt. En induktivt arbetande forskare utgår i stället, obe-
roende av sin ställning till alla hypoteser, från de i naturen direkt
iakttagbara, väl karakteriserade och beskrivna växtsamhällena och
kommer genom empiriska undersökningar inom vart och ett av dessa
fram till sambandet mellan salpeterbildning och vegetation (HESSEL-
MAN 1917).
Speciellt inom vissa amerikanska och i senare tid även engelska
växtsociologiska skolor (»l’école américaine» existerar, som förut
påpekats, numera endast i ROMELLS fantasi) har man som bekant
under de båda sista decennierna allmänt börjat inse ohållbarheten
av »lhypothése fondamentale de l’écologie» och ersatt densamma
med ett antal andra, lika fundamentala och lika dáligt grundade
hypoteser om vissa generella regler för växtsamhällenas succession,
vilka man likaledes betraktar som självklara och vägrar underkasta
någon som helst verifikation. På grundvalen av dessa hypoteser be-
gränsar man sedan sina grundläggande enheter till stor del efter sin
mer eller mindre välgrundade uppfattning om deras utvecklingshistoria
och ställning i det successionistiska systemet. Sålunda återigen ett
föregripande av den empiriska forskningens resultat. Följden är
också, att trots de tusentals sidor, som i Amerika skrivits om »suc-
cession», ingen enda successionsserie i detta land blivit ens tillnär-
melsevis så väl och exakt känd som t. ex. våra strängt induktivt
utforskade svenska insjóars och torvmossars. Det »deduktiva» ar-
betssättet är som att gå vilse i en stor skog; man går i ring efter
ring och kommer alltid blott tillbaka till utgångspunkten, den »fun-
damentala» hypotesen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
