Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
vunnet material uppta förf. däremot ej till jämförelse. Alla medels
RAUNKIERS “metod vunna resultat vrakas, emedan den använda ytstor-
leken är för liten. Enligt förf. är dock minimiarealen olika i olika
associationer. Skäl varför den i samtliga efter denna metod undersökta
associationer måste vara större än !/10 m?” — den av RAUNKLER använda
ytstorleken — meddelas ej.
I kap. III skärskäda -förf. det förut bekanta förhållandet, att frekvens-
fördelningsregeln gäller även för större, i detalj tydligt heterogena om-
råden vid användning av enhetsytor av tillräcklig storlek (hela socknar
t. ex). Till förklaring härav hänvisa förf. till förekomsten av associations-
komplex och resonnera sedan som följer: »Det är ju tämligen klart, att de
för associationerna giltiga konstanslagarna även måste inverka på fördel-
ningen av artmaterialet i dylika associationskomplex, då samma associa-
tioner ständigt återkomma och artmaterialet i var och en av dessa är
fördelat på lagbundet sätt» Att artfrekvensen inom varje association
måste inverka på artfrekvenserna à större områden är klart, hur de
komma att inverka, och hur artfrekvenskurvorna för de större områdena
komma att se ut måste emellertid vara beroende framförallt på asso-
ciationstypernas frekvenser inom detta område och är omöjligt alt
endast med utgångspunkt från associationernas artfrekvenskurvor säga
något om pa förhand. Fran förf:s ståndpunkt borde frekvensfórdelnings-
regelns giltighet vid en undersökning med socknar som enhet te sig som
ett både överraskande och nedslående faktum, då ju i och med det-
samma är uppvisat, att denna regel ej är något karakteristikum för rena
associationer. Om man däremot uppfattar artfrekvenskurvorna endast
som en omskrivning av den vanliga sannolikhetskurvan, är det intet
annat, än man kan vänta sig, att samma regel gäller för variationen i
smått inom associationerna som i stort för större områden.
I ett slutkapitel utnyttjas de gjorda abstraktionerna till en teori för
naturliga associationers sammansättning, bildning och kamp för tillvaron.
Förf. anse sig ha bevisat, att associationerna äro fasta och i naturen be-
stämda enheter, ej eller knappt förbundna genom övergångar (kap. I).
Dessa enheter uppträda som helheter i kampen för tillvaron. Förf. be-
gagna försiktigtvis ej liknelsen med en organism. men i stället med en
armé, där träden motsvara artilleriet och de övriga livsformerna var
efter sin art de andra vapenslagen. Förf. synas härmed betydligt ha
närmat sig CLEMENTS och särskilt TANSLEY (Journ. of Ecology 1920).
Det framgår för ref. ej klart ur framställningen, om förf. vilja ha
sagt, att allt detta följer ur det i avhandlingen framlagda materialet.
Skulle så emellertid vara förhållandet, måste ref. inlägga en gensaga.
Vad först frågan om de mer eller mindre skarpa gränserna mellan
associationerna angår, torde det ej vara lätt att draga några slutsatser
i detta avseende ur elt formationsstatistiskt material över huvud. Men
det är helt enkelt omöjligt, om rutorna ej äro utlagda efter något objek-
tivt system, utan, som efter allt att döma fallet är hos förf., inom på
förhand subjektivt uppdragna associationsgränser.
På grund av att associationerna reagera som helheter, anse sig förf.
berättigade till slutsatsen, att ekologiens arbetshypotes, »dogmen om de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
