Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
»frekvensfórdelningslagen» hänför sig helt och hållet till dylikt material,
och några konstansundersökningar, utsträckta över större områden,
har RAUNKLER aldrig företagit. Likheten mellan RAUNKLERS kurvor
och konstanskurvorna är f. ö. minimal; de förra sakna nämligen just
de för konstanskurvorna karakteristiska dragen, något som var och en
lätt kan övertyga sig om. Kurvor av just den Raunkiserska typen cr-
hållas vanligen vid sammanställning av rutor, som äro betydligt mindre
än minimiarealen; detta är också just, vad RAUNKIER gjort, vilket ju
är fullständigt naturligt och nödvändigt för det mål, hans undersök-
ningar avse.
ROMELLS oförmåga att skilja mellan dessa båda slag av undersök-
ningar tar sig likaledes uttryck däri, att han konsekvent ersätter ordet
konstans med frekvens. Då han därjämte använder det sistnämnda ordet
för att beteckna en hel del andra saker, öppna sig härigenom oanade
möjligheter för honom till förvrängning av avhandlingens innehåll. Så
t. ex. i hela utläggningen på sid. 144—146, där frekvens tydligen ibland
betyder konstans, ibland màngdfórhállanden’ på enskilda fläckar. Likaså
på sid. 148, där man om vår kritik av vissa andra författares associa-
tioner, bl. a. SAMUELSSONS och MELINS, får veta följande: »Vid eftersyn
i de nämnda författarnas citerade arbeten konstaterar man emellertid,
att där ej alls finnes publicerat något material, som tillåter en forma-
tionsstatistisk behandling, då författarna rört sig uteslutande med den
Hult-Sernanderska uppskattningsmetoden, som ej ger användbara värden
på arternas frekvens av den grund, att vid uppskattningen även (sic.!)
hänsyn tages till tackningsgraden.» Den Hult-Sernanderska metod, som
{OMELL strax efteråt hedrar med beteckningen »turistváxtgeografien», är
just en metod att inom en viss bestämd provyta angiva dels samtliga
närvarande arter, dels varje arts täckningsgrad. Varför ett med denna
metod insamlat material icke skulle »tilläta en formationsstatistisk be-
handling» (under hänsynstagande till de i vår avhandling angivna fel-
källorna) är ju något svårfattligt; en konstansberäkning grundar sig som
bekant uteslutande på arternas förekomst i de olika provytorna, alldeles
oberoende av deras täckningsgrad eller mängdförhållanden överhuvud-
taget. Man skulle gärna vilja tro, att grunden till ROMELLS ovan citerade
yttrande blott låge i en allt för flyktig bekantskap med den av honom
refererade avhandlingen; tyvärr synas starka skäl tala för en fullt med–
veten och avsiktlig förvrängning.
Att felkällorna vid en dylik prövning av associationsmaterial i littera-
turen äro många och stora, har ju med skärpa framhållits just i vår
avhandling. Man får emellertid icke glömma, att någon artkonstans icke
ens teoretiskt ingick i den Samuelsson-Melinska associationsuppfatt-
ningen. Enligt denna kunde mycket väl två till samma association hö-
rande fläckar »skilja sig så starkt, att de icke ha någon art gemensam»
(SAMUELSSON, Om den ekologiska växtgeografiens enheter. — Sv. Bot.
Tidskr. 1916, sid. 353). De Samuelsson-Melinska associationerna voro sä-
lunda varken teoretiskt eller praktiskt likvärdiga med de av oss urskilda
och studerade. De böra icke ens teoretiskt följa konstanslagarna och
göra det ju icke heller i praktiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
