Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
verklig vattenform, men väl av den senare en äkta landform, näm-
ligen just A. arcuatum Mich. Genom omfattande kulturförsök har
Grück lärt känna de olika arternas variationslatitud och alltid fun-
nit dem väl skilda, i synnerhet i ekologiskt hänseende. Och som
genomgäende morfologiska karaktärer anför han, att A. Plantago har
ett rakt stift, som är nägot längre än fruklämnet, samt de flesta
frukter med blott en ryggfära, medan A. gramineum har ett. kort,
utåt krökt stift och nästan alltid frukter med två ryggfäror. Efter
dessa karaktärer kommer gotlandsväxten att höra till A. Plantago.
Härmed stämmer ock, att en verklig vattenform av densamma aldrig
iakttagits. Dess identitet med vad Grück kallar A. Plantago v. lan-
ceolatum Schultz (= f. stenophyllum A. & Gr.) är därför tydlig. Att
jag förut förväxlat den med A. gramineum, har jag funnit bero därpå,
att museernas exemplar under detta eller såsom synonym ansedda
namn till stor del äro oriktigt bestämda. Icke ens F. BucHENAU,
som särdeles ingående sysselsatt sig med släktet och bearbetat det
i A. ENGLERS “Das Pflanzenreich“ (IV: 15, 1903), har enligt vad
jag sett i Hb. Berol. lyckats halla A. gramineum och stenophyllum-
typen av A. Plantago fullt isär. De kunna också vara så förvillande
lika, att först en noggrann undersökning av blomma och frukt kan
ge säker bestämning. Den senares ungefär dubbelt så stora blom-
mor och ljusare grågula frukter (hos A. gramineum mörkgrå!) ge
härvid ofta redan habituellt en mycket god ledning.
Men om det alltså måste medgivas, att Alisma Plantago tillsam-
mans med stenophyllum-typen bildar en viss enhet, så är ändock
den senares systematiska valör ej utan vidare klar. F. BUCHENAU
säger. härom i “Das Pflanzenreich“ (anf. st, sid. 15): “die forma
stenophyllum der var. Michaletii^ (= GröcKs A. Plantago) “schliesst
sich der breitblätterigen Form an, ist aber weit seltener als sie und
bildet sich offenbar direkt aus ihr bei schwächerer Ernährung‘.
Grück däremot anser tydligen olikheten vara av genotypisk art, när
han säger: “die Blattgestalt ist, soweit meine Erfahrung bis jetzt
reicht, für ein und dasselbe Exemplar Jahre lang konstant“, men
tillägger även: “zwischen den beiden typischen Varietäten gibt es, wie
auch jeder Sammler weiss, zahlreiche Zwischenglieder“ (anf. st., sid.
6). Båda uppfattningarna torde innebära en viss sanning. Det finnes
nämligen otvivelaktigt mycket svaga individ, främst ungplantor,
av den bredbladiga A. Plantago ’, vilka i herbarier endast med största
! I Hb. Berol. har jag faktiskt också sett sådana av BucHENAU betecknade sa-
som f. stenophyllum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
