Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
svårighet kunna skiljas från späda exemplar av den växt, varmed
Grück arbetat, omständigheter, som helt naturligt försvårat tolk-
ningen av den senares sanna natur.
Redan i mina förra anmärkningar om våra Alisma-former har
jag framhållit, att T. VESTERGREN, som på Gotland ingående jäm-
fört stenophyllum-typen med den bredbladiga A. Plantago, "funnit
dem väl skilda och betraktar dem som goda arter", samt att han
"funnit en olikhet även i kronbladens form, i det att dessa hos
A. arcuatum” (nu = stenophyllum) “forete en tydlig triangulär spets,
medan hos A. Plantago deras framkant är avrundad” (anf. st., sid. 100).
Och om sina erfarenheter från senaste sommar (1921) på Gotland
har den skarpsynte floristen doktor E. TH. Fries (Visby) meddelat
mig följande: “Av A. stenophyllum har jag sett mycket, ända ned
på sydligaste delen (Burgsvik); den är väl så vanlig som A. Plan-
tago, från vilken den är lätt skild. Den skiljes utom genom bladform
genom större, vanligen starkt violetta kronblad, mera utspärrade
blomskaft — tillbakaböjda äro de endast sällan — samt genom de
inåt sammanstótande nötterna. VESTERGRENS karaktär pa de spet-
siga kronbladen stämmer nog också. Växten behöver ej vara liten,
utan kan bli fullt lika stor som A. Plantago. Den började i är
blomma den 28 maj, vilket ju är nära en månad tidigare än A.
Plantago, men efter ett års observation är det väl för tidigt avgöra,
om den tidigare blomningen är konstant.” Som redan nämnts hade
jag också själv i somras tillfälle att i naturen jämföra de båda ty-
perna. A. stenophyllum iakttog jag flerestädes i Tessin i Schweiz
(Maggia-deltat vid Locarno, Lago di Muzzano och Melide vid Lago
di Lugano). På ett ställe (Locarno) växte de i riklig mängd blan-
dade om varandra på den nyligen torrlagda stranden av Lago
Maggiore (’°/s). Likväl voro de skarpt skilda utan några óvergángs-
former. Redan färgen var olika: bladen hos A. Plantago rent och
ljust gröna, hos A. stenophyllum mörkt och mera blåaktigt gröna.
Hos lika kraftiga individ hade den senare en något lägre och enk-
lare blomställning än den förra. A. Plantago befann sig genom-
gående i tidig blomning, medan A. stenophyllum redan var rikligt
försedd med mogna frukter. Den senares kronblad voro överallt
tydligt tillspetsade.
Iakttagelser i naturen ha alltså lärt oss att uppfatta de båda hu-
vudtyperna av Alisma Plantago såsom skarpt och väl skilda inom
åtminstone två från varandra långt avlägsna områden. Grück fann
dem ju också vid odling konstanta. Och vad jag sett i herbari-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
