Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
främst i flera årgångar av Finska Mosskulturf. Arsb., den senares
i Acta Forest. Fenn. 12:1, 1919) ett 10-tal fyndorter för subfossila
frön av Najas tenuissima från Karelska näset, Satakunta, Mellersta
och Norra Österbotten. På grundvalen härav är det ej alltför vågat
att betrakta arten som en relikt i Finlands nutida flora, och om
så är fallet, torde den utgöra ett av de säkrast fastställda exemplen
på reliktendemism, som föreligger från någon del av hela världen.
Förekomsten i Norra Österbotten erbjuder en osökt analogi till
Alisma * Wahlenbergii vid Uleåborg. Man har i allt enligt min tro
tungt vägande skäl att betrakta även den sistnämnda som en re-
liktendem i den nordiska floran. Eftersom dess småfrukter visa
tydliga avvikelser från Alisma Plantago, bör det ej vara omöjligt
alt genom aktgivande på subfossila Alisma-frukter skaffa säkrare
bevis för ett sådant antagande.
2. Bromus Benekeni (Lge) Syme och B. ramosus Huds.
Först 1864 framhölls av E. Rostrup (i Vidensk. Meddel. fra na-
turhist. Foren., 1864, sid. 119), att det gräs, man dittills i allmänhet
betecknat såsom Schedonorus asper (Murr.) Fr., även inom den
nordiska floran omfattar tvä typer, som med skäl kunna betraktas
som skilda arter. Den förbisedda arten vore S. serotinus (Benek.)
Rostr., som nu påvisades för Danmark. Två år senare anmäldes
densamma såsom svensk av A. Farck (i Bot. Notis. 1866, sid. 48),
som sett ett exemplar (under namn av S. asper) från Borgholm
(Öland), insamlat 1863 av L. P. HoLmströMm och I. LYTTKENS. Re-
dan i samma årgång av Bot. Notis. (sid. 183) omtalas den även
från Stenbyhallar i Skåne och Klinte på Gotland. Av C. HARTMAN
upptogs den i 10:de uppl. av "Handbok i Skandinaviens Flora”
(1870) såsom underart till S. asper.
Synnerligen viktiga iakttagelser över dessa gräs meddelades av
JOH. LANGE, som ingående studerat dem både i naturen och her-
barier (jfr. Overs. Kongl. Danske Videnskab. Selsk. Forh. 1871 o.
1873). Han säger sig vara mest böjd att betrakta dem som goda
och väl begränsade arter samt tillägger (anf. st, 1873, sid. 87):
"Jeg har vel, skjont sjeldent, fundet enkelte Exemplarer, hvor en
eller anden Karakter var mindre tydeligt fremtrzedende, men jeg
mindes ikke nogensinde at have seet Former, der stode saaledes
midt imellem begge, at de ikke bestemt kunde henfores til den
ene eller anden af disse og som Folge heraf maatte erklaeres for
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
