Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
intet enda exemplar gav anledning till tvekan trots uppgiften
i "Flora der Schweiz, 2. Teil: Kritische Flora“ (3. Aufl., 1914) av
H. ScHinz och R. KELLER: “es finden sich bei uns zahlreiche Zwi-
schenformen^. Denna uppfattning grundar sig upperbarligen därpå,
att man fäst sig för mycket vid enstaka florakaraktärer och ej ve-
derbörligen beaktat dem alla tillsammans, d. v. s. växtens habitus.
De karaktärer, som jag funnit mest användbara för åtskiljande
av de båda arterna, äro följande.
B. Benekeni.
Översta bladslidan utan eller
med blott enstaka, längre här,
men nästan alltid med tät och
fin ullhärighet.
Axvippa föga utbredd, med (2—)
B. ramosus.
tätt besatt
med långa hår, men utan fi-
nare ullhårighet.
Översta bladslidan
Axvippa mycket vid, med (1—)
3—5 korta grenar vid de nedre 2 långa grenar vid de nedre
lederna, som fullmogen tämli-
gen ensidig.
Fjället vid nedersta grenkran-
lederna, även som fullmogen
allsidigt utbredd. Fjàllet
vid nedersta grenkransen med
långa kanthär.
hopdragen och
sen oftast utan längre hår.
Ensam användbar för att grunda säker bestämning är väl åt-
minstone i herbarier ingen av dessa karaktärer.
torde visserligen
Axvippans form
i och för sig höra till det mest karakteristiska,
men dess fastställande kräver ett lämpligt utvecklingsstadium. Så
gott som ständigt leder däremot ett aktgivande på den översta blad-
slidans hårighet till säkert resultat, och härvid är det förekomsten
eller icke av den fina ullhårigheten, som är av största vikt. Endast
i ett par fall har jag hos Bromus ramosus anmärkt en mycket svag
ullhärighet på slidans allra översta del. Och ä andra sidan har
jag endast hos två individ från trakten av Kristiansand av B. Be-
nekeni funnit de översta bladslidorna nästan alldeles kala och blott
allra längst upp försedda med enstaka, korta och raka hår. Men
även för dessa rena undantagsfall rådde ingen tvekan om bestäm-
ningen, då övriga karaktärer, såsom axvippans utbildning o. s. v.,
talade ett mycket tydligt språk.
Revisionen dessa Bromus-arter har
föga omgestaltat uppfattningen om deras utbredning i
Norden. Men då jag sett en hel del ej publicerade fyndorter, och
då överhuvud ingen sammanställning från senare tid föreligger,
av museernas material av
visserligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
