Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
asper, under vilken S. serotinus ställdes som underart, så t. ex. ännu
i 11:te uppl. (1879) av “Hartmans Flora“, eller blott såsom varietet,
t ex. av L. M. Neuman i “Sveriges Flora“ (1901). Först:i C. A. M.
LINDMANS “Svensk Fanerogamflora^ (1918) finnas åter två skilda
arter, här såsom Zerna Benekeni och Z. ramosa. Och i utländsk
litteratur har det ingalunda gått bättre, snarare tvärtom. T. ex. i
"Synopsis der mitteleuropäischen Flora“ (II: 1, 1901) av P. ASCHERSON
och P. GRAEBNER upptas de blott som “Rassen“ av Bromus ramosus;
vilket motiveras på följande sätt (anf. st., sid. 576). “So charak-
teristisch die beiden Rassen sind ..., so erscheint es doch un-
möglich, ihnen einen höheren systematischen Rang zuzuerkennen,
da sich nicht selten nicht hibride Uebergangsformen zwischen
beiden finden. Die einzelnen Merkmale kommen oft bei der einen
Rasse in der für die andere charakteristischen Ausbildung vor“.
Liknande uppgifter finnas litet varstádes i litteraturen, och en
dylik systematisk anordning är den vanligaste även i de bästa mo-
derna floror.
Det torde av ovanstående vara klart, att Bromus Benekeni och
B. ramosus i nuvarande stund ingalunda äro allmänt erkända så-
som skilda arter. Osäkerheten i fråga om bestämningarna synes
också vara mycket stor snart sagt överallt. Detta är också den
väsentligaste orsaken, varför jag upptagit dessa växter till en för-
nyad granskning, icke minst för att få en säker uppfattning om
deras utbredning i Norden. Allt vad jag sett talar för två goda
och skarpt skilda arter. Varken i naturen eller herbarier har jag
sett ett enda tvivelaktigt individ.
Min erfarenhet om dessa gräs i naturen har jag hämtat främst
från Schweiz. Här tycktes bägge vara i stort sett lika vanliga,
åtminstone på nordsidan av Alperna, kanske med en svag övervikt
för Bromus Benekeni. 1 full utveckling, d. v. s. anthes eller post-
floration, voro de redan på långt håll lätt igenkännliga genom den
olikartade axvippan (se nedan!), ett intryck som alltid bekräftades
vid noggrannare granskning. Blomnings- och fruktmognadstiden
fann även jag inemot två veckor skild för de båda arterna. Så
t. ex. såg jag på elt ställe nära Zürich den 17 augusti 1921 bägge
fullständigt om varandra, B. ramosus med utbredd axvippa och
rent gröna ax, B. Benekeni med hopdragen axvippa och övermogna
ax. En genomgång av de stora herbarierna i Zürich, tillhöriga
Polytechnicums och Universitetets botaniska museer, gav alldeles
samma resultat. Bestämningarna voro ytterst otillförlitliga, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
