Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
efter herbarierna att döma vid bestämningen tillerkànnes mycket
liten betydelse. Följden har blivit, att Montia minor fått en all-
deles för vid omfattning. Men det finnes ock arbeten, där man
insett detta och uppställt en tredje art, M. lamprosperma, så t. ex.
i 3:dje uppl. av W. D. J. Kocus “Synopsis der Deutschen und
Schweizer Flora“ (I, 1892) samt P. ASCHERSON och P. GRAEBNER’S
“Synopsis der mitteleuropäischen Flora“ (V: 1, 1913—19). Skillna-
den gent emot M. rivularis skulle väsentligen ligga i växtens ett-
arighet, och att densamma tidigt gulnar. Dessutom skall utbred-
ningen vara skild, så att M. lamprosperma av ASCHERSON och
GRAEBNER blott anföres för de nordiska länderna, Ryssland och det
nordösttyska låglandet, medan M. rivularis anges för större delen
av Europa. För egen del kan jag omöjligt finna någon artskill-
nad mellan de bägge sistnämnda typerna. Fröna förete alldeles
samma struktur. Endast växtens varaktighet erbjuder någon olik-
het, men om denna beror på något annat än ståndortens växlande
beskaffenhet, är mycket ovisst. Ej heller i fråga om utbredningen
har jag funnit någon olikhet. Typisk M. lamprosperma har jag
sett t. ex. från flera ställen i Schweiz, där den i allmänhet kallats
M. minor. Och från Sverige har jag sett typiska rivularis-former
genom så gott som hela utbredningsområdet för M. lamprosperma,
ända upp till Muoniovaara i Norrbotten (1909 I. Montell). Gemen-
samt för alla är, att de insamlats under eftersommaren eller hös-
ten, åtminstone i regel i källdrag. Artens namn bör vara M.
rivularis Gmel.
I fråga om Montia verna finner jag ingen anledning att förvägra
den full arträtt. Låt vara, att endast fröna synas ge en säker ka-
raktär, men olikheten härvidlag gent emot M. rivularis är dock
högst betydande, och några som helst övergångar tyckas icke vara
iakttagna. Även utbredningen visar hän på tydlig självständighet.
Från vårt floraområde har jag sett Montia verna endast från
Sverige och Danmark. Det danska materialet i Hb. Haun. fann
jag vid min genomgång redan tidigare nöjaktigt reviderat. Här
må därför en erinran vara tillräcklig, att arten föreligger från ett
stort antal fyndställen, fördelade på Bornholm, Sjalland, Moen,
Falster, Lolland, Langeland, Fyen och Jylland. Från Sverige fóre-
ligga hittills endast ett par fullt säkra fyndorter offentliggjorda.
Blott från följande ställen har jag själv sett exemplar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
