Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
369
Några ord om växters spridning å Spetsbergen.
Såsom redan nämnts, har Bohemans tundras höjning över havs-
nivån skett i sen postglacial tid, varav bl. a. framgår, att hela
detta områdes nuvarande vegetation är relativt ung. Då växtar-
ternas flertal är att söka inom sandstensområdet å tundrans öst-
ligaste del, kunna alla dessa arter knappast ha kommit nedvand-
rande från Syltoppsmassiven, utan torde även ha invandrat från
annat håll. Av beskrivningen över Bohemans tundras naturbe-
skaffenhet framgår, att tundran har ett tämligen isolerat läge, varför
det kan vara av intresse att studera de möjligheter till växternas
spridning, vilka finnas å Spetsbergen.
Viktigast för fröspridningen äro troligen höststormarna, som i
Spetsbergens nu vegetationsrika dalar säkert alltid hava i högsta
grad bidragit till spridandet av de där befintliga växternas frön. På
hösten, när marken börjat frysa torr i dalbottnarna, ser man ofta,
hur de häftiga bay-stormarna riva upp väldiga, solförmörkande
sand- och stoftmoln, för att sedan breda allt det medförda, fin-
korniga materialet långt ut över kringliggande fjäll och lågland.
Närmast efter stormarna i betydelse för fröspridningen torde
komma djuren och i främsta rummet dessas förmåga att endozoiskt
sprida frön.
Av däggdjuren kan egentligen endast renen ifrågakomma. Renen
är ett "vandrande" djur, som dessutom vanligen uppträder i mer
eller mindre stora hjordar, och som har förmåga att endozoiskt
sprida ganska många växter, vilket visats genom HEINTZES beaktans-
värda undersökningar. Då renarna ligga, eller då de ströva omkring
på den fuktiga, lösa marken, kunna de naturligtvis också bland
håren och på benen få med en del frön, som senare kunna sättas
å andra platser, varför renarna torde spela en viss roll även för
-epizoisk fróspridning.
| Av fåglarna kunna nog inga mer än gässen tänkas hava större
betydelse för fröspridning, även om en del av de övriga fåglarna
tillfälligt skulle kunna sprida några frön. Gässen göra det med
säkerhet i stor utsträckning och konstant under vår och höst —
huvudsakligen endozoiskt. Gässen fordra en något så när ymnig,
men alls icke artrik vegetation, och de beta mest färsk mossa och
alger, men äro på intet sätt noga med vad de få i sig, utan med
mossan följa ofta andra växter och något jord samt dessutom —
särskilt höst och vår — naturligtvis också en del frön. På Spets-
24 — 22256. Svensk Botanisk Tidskrift. 1922.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
