Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
så vore alltså enligt ovanstående dess värde ej särdeles stort. Men
något sådant har icke varit GRAEBNERS mening.
Såsom utmärkande för Dactylis Aschersoniana anför GRAEBNER
(anf. st.; jfr. även ASCHERSON und GRAEBNER:" Synopsis der mittel-
eurepaistlien Flora“, I: 1, 1898—1902, sid. 381) bl. a. följande:
hela växten livligt ljusgrön (hos D. glomerata grågrön), kala småax,
som äro mindre (intill 8 mm långa) än hos D. glomerata, men
ändock vanligen innehålla ett större antal blommor (“meist 6-blä-
thig^); skärmfjäll tunnare, hinnaktiga och med starkare framträ-
dande nerver. Andra karaktärer lämnas av de krypande rhizomen
med intill lebtmelerlängn utlöpare (på naturliga ständorter!) samt
den förlängda och gärna överhängande axvippan med långa (intill
1 dm) vippgrenar. På så gott som alldeles samma sätt framhållas
olikheterna av ÖSTENFELD (anf. st.). Wirre däremot anger olik-
heten i bladfärgen på ett helt annat sätt. Han säger nämligen
(anf. st., sid. 24), att D. Aschersoniana utmärkes av “sin lifligt
violettgröna färg, hvilken f. ö. är rätt egenartad och lätt igen-
kännbar”, medan hos D. glomerata bladfärgen “växlar mellan ljus-
grön och mörkgrön eller blågrön, ehuru naturligtvis äfven med
svagare eller starkare violett anstrykning, dock ej af samma ton
eller nyans som hos Dactylis Aschersoniana“. Både GRAEBNER och
Witte framhålla, att D. Aschersoniana vid odling, även efter frö-
sådd, behåller sina karakteristiska egenskaper, GRAEBNER dessutom,
att den har en gent emot D. glomerata självständig utbredning.
Herbarieexemplar, som överensstämma med GRAEBNERS beskriv-
ning av Dactylis Aschersoniana, har jag från Norden blott sett från
Skåne och Danmark. Och jag har knappast haft någon svårighet
att utsortera dem från skuggformer av obestridlig D. glomerata
eller andra Dactylis-former med kala småax. Gent emot de senare
synas mig de genomgående mindre småaxen, skärmfjällens krafti-
gare nervatur och kanske även något avvikande (smalare) form
ge de bästa kännemärkena för D. Aschersoniana. Även antalet
blommor i småaxet är nog i allmänhet något större, men sällan
har jag sett så många som sex, och å andra sidan har jag också
sett alldeles klar D. glomerata med genomgående 5—6 blommor i
småaxet. Vid min i våras företagna genomgång av museernas
samlingar såg jag mycket litet av vad jag ville beteckna såsom
verkligt kritiska “övergängsformer“ mellan de båda "arterna". Om
man ej fäste sig för mycket vid de enskilda karaktärerna, utan
betraktade dessas samlade kombinationssfär och växtens härav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
