- Project Runeberg -  Svensk botanisk tidskrift / Band 17. 1923 /
141

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

133

till Mälarlandskapen) samt från ett par punkter i södra Norge. De
äro av ytterst växlande utseende, från grova solformer med långa
vippgrenar, och ett fåtal stora, violett anlupna småaxsamlingar,
till ytterst gracila skuggformer med talrika, helt små axsamlingar,
från former med starkt håriga småax till dadania med alldeles kala
skärm- och blomfjäll. Klart ar, att här föreligger en blandning
av genotypiskt mycket skilda former, som blott, när överhuvud
någon grund för rane Ads kan spáras, fórete en viss grad
av fenotypisk likhet. Om var. lobata, så som den i allmänhet
uppfattats, torde man med ilti kunna påstå, att den saknar varje
systematiskt värde. Men en och annan florist har otvivelaktigt
med detta namn avsett att beteckna en mera bestämd och fastare
avgränsad typ. Så är fallet t. ex. med ÖSTENFELD (anf. st.), som
med hänvisning till Dresers originalexemplar anser dennes ur-
sprungliga var. lobata alldeles motsvara GRAEBNERS D. Aschersoniana.
En noggrannare granskning av de Dactylis-former, som kallats
för D. glomerata var. lobata eller med lika gott fog som ifråga-
varande exemplar kunde ha betecknats på detta sätt, har givit i
huvudsak följande resultat. Åtskilliga exemplar avvika från "typisk"
D. glomerata knappast genom andra egendomligheter än sådana
som kunna antas vara en direkt följd av de skuggiga ståndorter,
de uppenbarligen tillhört. De äro bleka och spenalipay men Hå
relativt stora småax och framför allt m. 1. m. tydligt hårbräddade
skärm- och i regel även blomfjäll. Svärare utredbara äro de for-
mer, vilkas småax sakna längre hår och blott uppvisa en m. I. m.
riklig förekomst av séabritier framför allt längs fjällens köl. I
detta hänseende förekomma för övrigt alla övergångar från for-
mer med härighet över fjällens hela yta, över sådana med endast
stundom ytterst svagt fransad köl, fram till sådana, som alldeles
sakna längre hår. Att former av sistnämnda slag finnas, vilka
måste hänföras till D. glomerata i inskränktaste mening, omtalas
redan av WrrrE (anf. st, sid. 51). Att ensamt på smäaxens hä-
righet grunda någon mera djupgående systematisk skillnad kan
jag därför ej finna berättigat. Någon självständig utbredning har
jag ej heller kunnat finna gälla för nämnda formkomplex. Vis-
serligen äro hithörande former vida sällsyntare än de med håriga
småax försedda, men jag har sett dem norrut ända till Medelpad
och Karlsö nära Lyngenfjords mynning (70° N. Br.). Tydligen ha
de ofta förekommit tillsammans med håriga former. Vore hela
denna formserie att betrakta såsom identisk med D. Aschersoniana,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jun 15 16:21:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svbotan/17/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free