Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
sättningen för de i densamma dragna slutsatserna angående för-
hällandet mellan arternas konstans och provytornas areal.
I detta sammanhang bör även framhållas det ohållbara i SvEp-
BERGS förnekande av existensen av en maximiyta för varje växt-
samhälle (sid. 189—199). Ett växtsamhälle kan naturligtvis aldrig
utbreda sig över större areal än arealen av de inom växtsamhäl-
lets ekologiska amplitud fallande ståndorter, som existera på jord-
ytan. För många associationer torde denna maximiyta vara av
rätt liten storleksordning. Härav följer naturligtvis också, att vid
en konstansbestämning i en association provytornas storlek förr
eller senare måste uppnå ett maximivärde, som ej kan överskridas.
För växtsociologien äro endast förhållandena upp till detta maximi-
värde av intresse. I de allra flesta fall inträder detta maximivärde
i naturen redan vid rätt obetydliga ’ arealer, ja det torde t. o. m.
snarare vara regel än undantag, att redan uppbringandet av någor-
lunda homogena provytor av 16 m? storlek stöter på betydliga
svårigheter. Häri ligger orsaken, att jag vid mina undersökningar
hittills icke kunnat gå högre än till rutor av 16 m” storlek och i
många fall blott till 4 m^; i de flesta av de undersökta associa-
tionerna hade det helt enkelt varit omöjligt att uppdriva ett till-
räckligt antal större rutor, förutsatt att samma stränga fordringar
på provytornas renhet och homogenitet bibehållits. Endast den,
som själv känner de svenska lavsamhällena, torde f. ö. fullt kunna
fatta, huru exceptionellt gynnsamma de omständigheter varit, som
gjort det möjligt för mig att av två lavassociationer erhålla homo-
gena kvadratiska provytor av 16 m” storlek.
Blott ännu ett exempel pa SvEpBERGS missuppfattning av kon-
stantproblemets natur må här anföras. På sid. 201 skriver han,
att det icke är "tillräckligt att rent kvalitativt söka avgöra, om en
art finnes eller icke inom provytan. En sådan utsaga utan när-
mare bestämning låter sig icke användas för en kvantitativ statis-
tisk analys.” Det är ju icke alls frågan om någon kvantitativ
analys vid en konstantbestämning utan blott om en kvalitativ.
Täckningen eller överhuvudtaget huru mycket av en art som
finnes inom den undersökta ytan är — för konstantbestämningen
— utan intresse; problemställningen är helt enkelt; finnes arten
matematikern, som har att bestämma problemställningen. — Att
det vid täthetsundersökningar kanske kan vara av bety-
delse att fixera en viss minimitäckning, för att arten skall anses
eller finnes den ej? Och det torde i detta fall vara biologen, ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
