Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
Under exkursioner i sydligare delar av Småland förra sommaren såg
jag i Drevs och Lidhults socknar några få Silvaticiformia, och de växte
alla på vägkanter.
Möjlighet till hieraciekoloniers uppkomst beror emellertid ej alle-
nast på fröspridningen utan även på de ekologiskt gynnsamma
villkor, som vägkanterna erbjuda, såsom rikare ljustillgång, kväve-
gödning, minskad konkurrens o. s. v. I dalgångar plägar Hiera-
cium-floran vara rikare på södra och östra sidorna (jfr. SAMUELSSON,
1906, sid. 1; OMAnG, 1914, sid. 51). I en dalgång genom skiffrig
bergart vid Storlien i Jämtland befunnos hieracierna växa uteslu-
tande på den sida, där skikthuvudena trädde i dagen och under-
laget således fläckvis var blottat. På andra sidan var mosstäcket
fullständigt slutet.
Att vinden, om den också särskilt utefter mer öppna gator ge-
nom skogar medverkar vid spridningen, dock icke i de anförda
fallen spelat den största rollen, framgår därav, att Hieracium-kolo-
niernas antal icke avtog mot de inre delarna av passagen, och att
av många arter blott ett enda bestånd anträffades. Endast ett få-
tal av kolonierna erhålla större varaktighet. I annat fall skulle
ju gamla landsvägar genom barrskogstrakter, såvida jordmånen ej
är olämplig, till slut kantas av nästan sammanhängande hieracie-
bestånd, vilket strider mot erfarenheten. Vid den från Ljusdal i
Hälsingland mot Järvsö gående vägen fann jag (?/; 1909) på en
sträcka av över en mil ej så mycket som tjugo individ.
Stolonbärande piloselloider äro bättre rustade för att bibehålla
sina en gång intagna positioner. H. aurantiacum fortlever i mans-
åldrar på åkerrenar och i trädgårdarnas gräsmattor. I Öggestorps
socken i Småland såg jag den på 1870-talet vid ett torpställe un-
der Torps gård (invid landsvägen ej långt från gränsen mot Ljung-
arp), sedan byggnaderna nedrivits och trädgården igenvuxit, samt
på en åkerren vid Romelsjö mader. På båda ställena finnes den
ännu kvar. Två ej stolonbärande arter, H. isothyrsum N. & P. och
leptadenium Dahlst., hava åtminstone sedan början av 1880-talet
vuxit i ett grustag vid Rogberga kyrka. Däremot har jag uppre-
pade gånger kunnat konstatera försvinnandet av archieracier från
vägkanter och äkerrenar samt från hyggen i barrskogar, där de
blott ett par år stått som kolonister. Men även archieracier visa
stundom seg uthållighet, nämligen i urgamla växtsamhällen, i vilka
de fått medborgarrätt. Sä har H. diaphanum Fr. bibehållit sig i
ett par starkt kringskurna ängsbitar i Femsjö under snart ett år-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
