Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
antecknades (!?/7 1911) på en yta av 300 kv.-meter 15 hieraciear-
ter med ett sammanlagt individantal av omkr. 600 blommande
exemplar d. v. s. 2 per kv.-meter. Någon motsvarighet härtill kan
svårligen uppletas på Gottlands ängar. Likväl är det alldeles tyd-
ligt, att en viss, ej alltför liten kalkhalt är ett nödvändigt villkor
för Silvaticiformia’s ymnigare förekomst. I överensstämmelse här-
med är denna grupp i allmänhet rikt företrädd i Södermanland
och Bergslagen på och i närheten av urkalksförekomster, vidare
på moräner söder eller sydost om siluravlagringar, såsom i Siljans-
trakten, Jämtlands och Medelpads dalgångar och även Upplands
östra del. Sydgränsen för många av Medelpads arter finner man
i nordligaste Hälsingland (Hassela socken), vars moräner måste ha
fått del av Jämtlands kalkrika bergarter, alldenstund glacialreff-
lorna i dessa trakter äro riktade mot sydost eller ännu mer mot
söder. I västra Dalarne visar den kalkhaltiga och tämligen lätt
vittrande diabasen sin gynnsamma inverkan genom att framkalla
en utomordentligt rik Hieracium-flora, så äro på Limbergets östra
sluttning omkring 60 arter funna under några timmars exkursio-
ner (SAMUELSSON och förf.). Mindre tydlig är verkan av hyperiten,
att döma av vad jag hittills sett i östra Värmland, vilket rätt väl
överensstämmer med den ay G. E. Rinarus (1888) framställda åsik-
ten rörande fanerogamerna i allmänhet. Kalk gynnar uppkomsten
av mild humus (G. ANDERSSON och H. HESSELMAN, 1910), och flera
skäl tala för att detta är orsaken till ovannämnda förhållanden.
Det torde vara svårt att uppleta ett Hieracium-individ på en syd-
svensk högmosse, men på Sphagnum-tuvor å sluttande mark kring
smärre bäckar eller rännilar, där humussyror spela en mycket
mer underordnad roll, är det i synnerhet i Sveriges övre delar ej
ovanligt att anträffa enstaka individ eller små grupper av archie-
racier, däribland även Silvaticiformia.
Rätt egendomligt är det, att Silvaticiformia äro så svagt repre-
senterade i Hallands och södra Västergötlands floror. Men de kli-
matiska förhållandena ha sannolikt verkat hämmande. Gränstrak-
terna mellan nämnda landskap ha en årsnederbörd av över 700
mm, och fuktigt klimat medför gärna rik ljungvegetation, vilken
ger upphov till sur humus med därav framkallad urlakning av
jorden. Från Sandhems socken äro enligt bestämningar av Danr-
STEDT ej fullt tio arter Silvaticiformia kända (O. NORDSTEDT, 1903)
mot 29 Vulgatiformia, och trakterna söder och sydväst därom äro
enligt min erfarenhet ännu sämre lottade. Höglandet söder om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
