Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
tämligen stort avstånd. I stranddriften på Löparö i Finska viken
äro hieraciefrukter påträffade (SERNANDER, 1901). Men det är nog
endast i sällsynta fall, som frukterna kunna höja sig upp ur strand-
driften, enär fruktpenselns strälar lätt avbrytas eller hopklibbas.
Spridning till Äland, som har ungefär samma hieracieflora som
Uppland, samt till Gottland och Öland har helt visst till stor del
skett genom samfärdseln efter Nordens bebyggande. Om invand-
ringen till de efter Hjälmarens sänkning 1882 och 1886 nybildade
öarna finnas uppgifter. Spridningen har väl i allmänhet skett ge-
nom vinden eller genom vind och vatten i förening. Det största
avstånd, som frukterna nödvändigtvis behövt överfara, är omkring
2 km (jfr. den av S. Bimarn, 1905, uppráttade kartan).
Om jordmänens betydelse må ytterligare några ord sägas.
På sedimentära jordarter trivas ej Silvaticiformia, minst på närings-
fattig sand, där några Vulgatiformia dock hålla ut och H. umbella-
tum reder sig väl. Undantagsvis förekomma även de förra i större
antal på djup sand, nämligen på starkt sluttande mark, där grund- .
vattnet är i rörelse och näringstillförsel kan äga rum från högre
liggande mark; så i Säters erosionsdal (SAMUELSSON, 1910) och en
del av Norrlands nipor. Lergrund är ej mycket bättre, vare sig
det beror på konkurrensen med den å sådan mark i allmänhet
tätare vegetationen, svårighet för sugrötterna att nedtränga i jor-
den, syrebrist eller andra orsaker. Jag har stundom iakttagit, att
hieraciernas birötter på lerjord utvecklas i ovanligt stor mängd
men ej tränga långt ned i jorden. Våra kusttrakter äro i regeln
dåliga hieraciemarker, t. ex. södra Gottland, där knappt andra
archieracier än H. umbellatum, vulgatum och vulgatiforme kunna
bestå, vidare Hallands och Västerbottens kuster, likaså de inuti |
landet belägna delar, som fordom varit sänkta under vatten. ra
samma sätt förhålla sig svàmbildningar i floddalar. Silvaticiformia
förekomma på dem helt sparsamt eller saknas på stora sträckor,
ehuru näringsbrist ingalunda alltid är rådande. |
Gottland och Öland hysa ungefär samma arter Silvaticiformia
som motliggande fastland. Kalken synes säledes icke i högre grad
verka utväljande bland gruppens arter. H. subulatidens m. fl. tri-
vas lika bra på kalkstensklapper som i Smålands kalkfattiga jord.
På norra Gottlands strandvallar, där konkurrensen är så gott som
upphävd, kan art- och i synnerhet individfrekvensen vara betyd-
lig, men lövängarna måste betecknas som fattiga i jämförelse med
fastlandets. I en frisk björkäng vid Bensjö i Bräcke socken (Jàmtl.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
