Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
något konkret exempel på av honom iakttagna former, som han
trott vara hybrider. Enligt STENSTRÖM (1889) "förekomma hybrider
mycket mindre allmänt, än man kunde vara böjd att antaga", och
han har ej heller i sina skrifter framställt någon särskild form
såsom hybrid. DAHLSTEDT (1893, sid. 184 och 192) nämner endast
tre fall, som han velat tyda som exempel på hybridbildning bland
Silvaticiformia. Matme (1896) “har icke lyckats påvisa några hy-
brider" mellan Hieracia vulgata. Bland utländska författare kan
nämnas W. R. Linron (1906), vilken i sina odlingar av över 100
olika former icke funnit några mellanformer, som han velat anse
för hybrider. Ovanstående uttalande, som givetvis gjordes, innan
förekomsten av apogami inom släktet var påvisad eller allmänt känd,
visa således, att man nästan aldrig påträffar en form, som synes
stä mitt emellan tvä andra, enär kännetecknen divergera i alla
möjliga riktningar. Detta överensstämmer också med min egen
erfarenhet.
Inom piloselloidernas grupp är det, såsom redan antytts, på an-
nat sätt. Arter, såsom H. excellens Blocki, finnas, vilka kunna
utveckla frön dels på normal väg efter befruktning, dels genom
apogami (ÖSTENFELD, ROSENBERG). Bland hybriderna mellan nämnda
art och H. aurantiacum ha somliga individ befunnits apogama och
sålunda lämnande konstant avkomma. Silvaticiformia, om de nu
alla äro apogama, torde icke ha blivit det i ett slag, utan haft ett
övergångsstadium liknande det nuvarande hos H. excellens. Från
den tiden skulle då talrika konstanta apogama småarter kunna
leda sitt ursprung. Genom de hittills gjorda cytologiska under-
sökningarna kan det för övrigt icke anses ådagalagt, att alla arter
inom gruppen Silvaticiformia alltid äro det. Om det kunde vi-
sas, att somliga arter eller åtminstone enstaka individ av dem för-
mådde fortplanta sig även sexuellt och bilda hybrider med andra
dylika, skulle tillvaron av de talrika unilokala eller till ett obe-
tydligt geografiskt område inskränkta formerna vara förklarad.
Redan MENDEL (anf. st.) påvisar vissa hieraciehybriders konstans.
Den ovannämnda svårigheten att utfinna stamföräldrarna till en
förmodad hybrid skulle kunna bero därpå, att genom föregående
korsningar inom formernas stamträd talrika anlag blandats med
varandra, vilka anlag vid senare hybridiseringar kunna kombine-
ras på oändligt många sätt. — Ernst (1918) anser, att den över-
väldigande artrikedomen uppkommit genom mutation hos sexuellt
normala former, och att apogamien sedan uppstått som följd av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
