Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
han alltid åstadkomma en lucka i den slutliga statistiken mellan
de två konstanterna i översta klassen och det brokiga sällskap, som
samlar sig i de lägre klasserna, och denna lucka kommer
dess säkrare och mer utpräglat fram, ju mer he-
kemosent. det undersokta materialet är.
För att bevisa mitt andra påstående måste jag tyvärr använda
ett i någon mån matematiskt resonnemang. NORDHAGEN stöder sitt
påstående, att den högsta klassen alltid med en nog stor rutstor-
lek kan göras relativt hur starkt representerad som helst, samt att
den nästhögsta klassen gärna blir svagast representerad av alla
därpå, att klasserna ha olika bredd, uttryckt i *minimiarealer*
eller i medelyta pr individ (= inverterad individtäthet). Denna
sats torde böra förklaras för att bli begriplig för den,som ej läst
NORDHAGENS skrift. NORDHAGEN gör det fruktbara greppet att be-
trakta och resonnera om de enskilda arternas minimiarealer i stäl-
let för om associationens. Med minimiarealen för en art förstås,
i analogi med ordets betydelse i konstansläran för associationer,
den ytstorlek, som måste ges provytorna, för att man vid en sta-
tistisk analys just skall få arten som “konstant”, d. v. s. med 90%
frekvens eller däröver. Stå individen av en art tätt, är den artens
minimiareal liten, stå de glesare, är den större. Gör man en analys
med en viss rutstorlek i ett homogent vegetationstäcke, samman-
satt av arter med olika individtäthet, alltså olika minimiarealer,
så böra i "konstantklassen^ komma de arter, vilkas minimiareal
är lika med eller mindre än de använda provytornas areal. Om
analysen göres t. ex. med 1 m” stora småytor, blir i en tiogradig
frekvensskala högsta klassens bredd, uttryckt i minimiarealer,
0—1 m”, men den näst högstas endast 1—1,43 m”, och sedan stiger
bredden återigen åt de låga frekvenserna till. De anförda siffrorna
gälla under förutsättning av normal dispersion (SVEDBERG 1922 a)
för alla arter.
Det är nu enligt NORDHAGEN denna F-%- och K-%-klassernas olika
bredd, som förklarar språnget mellan högsta och näst högsta klassen
och minimet i den sistnämnda. NORDHAGEN antar då stillatigande,
att det är lika sannolikt, att en godtyckligt uttagen arts minimi-
areal ligger mellan t. ex. 0 och 0,1 m? som mellan t. ex. 10,0 och
10,1 m”. D. v. s. han antar, att artbeständet fördelar sig likformigt
längs en skala av minimiarealer eller av medelytor pr individ
(= inverterade individtätheter; hos KYLIN är det denna storhet som
kallas minimiareal) Lat oss anta, att sa är fallet, och se, vart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
