Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
växlad och därför förbisedd art. Jag har bestämt den till C. lactea (Mass.)
Lettau [= Gyalolechia lactea Mass.| och därvid begagnat mig av — förutom
beskrivningarna i lichenologiska arbeten, främst J. HARMANDS “Lichens de
France" — CLAUDEL och HARMAND, Lichenes gallici przecipui, n. 521 Eran
C. pyracea avviker den redan genom sporernas byggnad, i det att dessa
närmast ansluta sig till Gyalolechia-typen, d. v. s. äro försedda med en
ganska tunn tvärvägg (utan por), så att rummen äro närmade varandra.
Från C. luteoalba (Turn.) Th. Fr. skiljer den sig bland annat genom större,
hos mina exemplar vanligen 17—21 u långa och 7—8 u tjocka, mera tjock-
väggiga sporer. Härtill kommer, att den växer pä sten, under det att denna
i regeln, i värt land alltid, förekommer pä bark. Dei exsickatverket ut-
delade exemplaren insamlades 1920 på kalkstenar i en stengärdsgård vid
Himmelskällan i Varnhem. Den var emellertid långt tidigare anträffad i
vårt land; i Uppsala Botaniska Museum ligga nämligen exemplar från Kinne-
kulle, insamlade redan år 1864 av F. GRAEWE, som bestämt den till Callo-
’ pisma luteoalbum var. lacteum.
Närmast besläktad torde den nu utdelade arten vara med den jag utdelat
i fase. XXVIII (n. 698) och utförligare omnämnt i Sy. Bot. Tidskr. 12
(1918), sid. 118. Fråga torde vara, om icke Blastenia lamprocheila (DC.) Arn.,
såsom jag uppfattat den, är en forma depauperata (acrustacea) av C. lactea.
3]. Lecanora badia (Pers.) Ach. funnen på tall.
I likhet med många andra stenlavar uppträder Lecanora badia stundom
på naken ved. Sa t. ex. meddelar J. DEICHMANN-BRANTH i “Lichenes Da-
niae“ (1869, sid. 77), att den på Själland en gång anträffats på gamla ekstol-
par, IH. M. FRIES i *Lichenographia scandinavica* (1871, sid. 267), att den
på Öland insamlats på torr avbarkad en, och F. ARNOLD i “Lichenologische
Ausflüge in Tirol“ XIV (1875), sid. 467, och XV (1876), sid. 384, att han i Tyro-
len funnit den pä blottade, torra rötter av cembratall. Däremot före-
ligger, mig veterligt, ingen uppgift om förekomst pä bark. Det väckte
därför min förväning, när jag är 1918 under en exkursion till Follingbo
pä Gottland pä barken av en för sol och vind utsatt tall fann en lav, som ät-
minstone vad apotheciernas form och färg beträffar tycktes fullständigtöver-
ensstamma med Lecanora badia. Balen var ganska svagt utvecklad. En
mikroskopisk undersökning har visat, att även den inre byggnaden hos
apotheciet är densamma som hos nämnda art; endast sporerna avvika något,
i det de äro smalare och i förhållande till tjockleken längre, nämligen
10—14 u långa och 2,1—3,5 u tjocka. Emellertid växla dessa rätt betydligt
hos Lecanora badia, och i Bohuslän, t. ex. vid Lysekil och på Gåsön, före-
kommer på vindöppna klippor en form — var. picea (Dicks.) Nyl. — som
vanligen har dem 8—11 u långa och 2,5—3 u tjocka. Denna kommer att
utdelas i den inom kort utkommande fasc. XXXIV av mina “Lichenes
suecici exsiecati^. Att den vid Follingbo anträffade laven är att hänföra
till Lecanora badia, synes mig vara otvivelaktigt. Att belägga den med
något särskilt namn torde vara överflödigt, helst då den anträffats i ytterst
ringa mängd. Det uppställes för övrigt inom lichenologien en allt för stor
mängd variteter, som helt visst icke äro annat än ständortsmodifikationer |
och sakna allt systematiskt värde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
