Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
än äro de mycket sparsamma. Det synes mig därför mycket möjligt,
att man i analogi med A. jubata (jfr nedan) rättast borde uppfatta
A. Fremontii som en art med så variabel soredieproduktion, att
A. olivacea blott bildar variationsseriens ena gränsfall. Även bälens
grovlek synes hos A. Fremontii vara så variabel, att en gräns mot
*olivacea blir svår att draga; jag har sett sorediebärande former
med nästan lika grov bål som hos de av RÄSÄNEN meddelade olivacea-
exemplaren. Då jag icke haft tillfälle alt studera denna fråga i
naturen utan måst söka bilda mig en uppfattning blott på grund-
ralen av herbarieexemplar, vågar jag emellertid f. n. icke uttala
någon bestämd mening i densamma.
Ett mycket svårt problem är även frågan om gränsen mellan de
soredielösa Fremontii-formerna och A. jubata. Da ju apothecier så
gott som alltid saknas, har man här egentligen ingen säker karaktär
.att hålla sig till. Visserligen är nog A. Fremontii i regel något grövre
och något mera glänsande mörkbrun än A. jubata, men detta håller
ingalunda alltid streck. En fullt säker bestämning av de norrländska
mörkfärgade soredielösa formerna av denna grupp vågar jag f n.
icke företaga; möjligt är ju att ett ingående studium i naturen
även här kan klara upp saken. Former, som jag på grund ay
det allmänna habituella intrycket är mest böjd att hänföra till
A. Fremontii *olivacea, ligga i Uppsalamuseet och mina egna sam-
lingar från talrika nordskandinaviska lokaler från Finmarken ned
till Dalarne.
10. A. jubata (L.) Ach.
Ach., Univ. (1810) p. 592; Th. Fr., Lich. Scand. I (1871) p. 24. — Lichen
Jubatus L., Sp. plant. (1753) p. 1155. — Lichen chalybeiformis L., Sp. plant.
1753) p. 1155. — Alectoria chalybeiformis Nyl., Fl. 1867 p. 444; Wain., Adj.
I (1881) p. 115. — Usnea implexa Hoffm., Fl. Germ. (1795) p. 134. — Alec-
toria implexa Nyl. in Norrl., Torn. (1873) p. 322; Stitz., Aleet. (1892) p. 130.
— Alecloria prolixa (Ach.) Nyl. apud Wain., Lich. Vib. (1875) p. 46; Stitz.,
Alect. (1892) p. 127.
Då jag efter mycken tvekan bestämt mig för att älergä till de
äldre lichenologernas kollektiva uppfattning av denna art, har detta
sin grund däri, att jag inom densammas stora variationsamplitud
icke kunnat finna någon gräns av sådan skärpa, som man enligt
min mening måste fordra av en artgräns. Mellan de ljusa (vitgråa)
och de mörka (mörkbruna — nästan svarta) färgvarieteterna finner
man sålunda en fullkomligt kontinuerlig serie av övergångar, vilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
