- Project Runeberg -  Svensk botanisk tidskrift / Band 18. 1924 /
153

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

153

av de flesta nutida lichenologer som egen art. Det är ju möjligt,
att den verkligen är av högre rang än de andra formerna; dä jag
själv blott känner den genom herbarieexemplar och på dessa icke
kan finna någon skarp gräns mellan nitidula och de alpina lanestris-
formerna /chalybeiformis), vågar jag dock f. n. icke ge den högre
rang än varietet.

var. cana Ach. emend. DR. (A. jubata n A. cana Ach. 1. c). —
Bål ljus, med soredier, i regel K—.

var. implexa (Hoffm.) Ach. emend. DR. (A. jubata y A. implexa
Ach. |. e.). — Bål ljus, utan soredier, i regel K+.

Begränsningen av ovanstående varieter överensstämmer såtillvida
med Acuanm begränsning, att de avgörande karaktärerna (färg och
soredieproduktion) återfinnas i AcHAru diagnoser; däremot äro
AcHanm varieleter genomgående snävare begränsade, i det han dess-
utom urskiljer en rad andra (stricta, capillaris, chalybeiformis, setacea).

Den allmännaste varieteten synes vara var. prolixa, vilken före-
kommer över hela Skandinavien såväl i träd- som stenformer. Var.
lanestris är betydligt sällsyntare; även av denna förekomma såväl
hängande trädformer som korta, nedliggande stenformer. De alpina
“chalybeiformis“-formerna höra mestadels hit. Var. cana och var.
implexa ha en betydligt sydligare utbredning och uppträda endast
i relativt skuggiga skogar, av den förra har jag sett exemplar upp
till Värmland, av den andra till Lule Lappmark. Typisk var.
nitidula är icke känd från Sverige; den synes vara en mera arktisk
form (beträffande dess utbredning i Norge jfr LYnGE |. c.).

x *

*



Till släktet Alectoria ha även hänförts två andra skandinaviska
lavarter, Parmelia lanata (L.) Ach. och Cetraria normoerica (Gunn.)
Lynge [A. tristis (Web.) Th. Fr.. Den förra bildar en övergång
mellan Alectoria och Parmelia sekt. Melaenoparmelia, den senare
mellan Alecloria och Cetraria subgen. Cornicularia. Det är väl
närmast en smaksak, vart man vill hänföra dem; jag följer i detta

hänseende för närvarande gällande praxis.- För bibehållande av
densamma talar beträffande P. lanata det faktum, att den genom
P. minuscula Nyl. är väl förbunden med de mera typiska Melaeno-
parmelia-arterna, beträffande C. normoerica den stora likheten med
C. californica Tuck., vilken i motsats mot C. normoerica även ana-
tomiskt är av vanlig Cetraria-typ.

Uppsala, Växtbiologiska Institutionen, december 1923.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Oct 23 13:01:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svbotan/18/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free