Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
spaden i sin trädgård, sökte hon förmå sin man, den botaniske professorn
på villan Fristaden, att för deras egen trädgård leja “en så duktig arbe-
tare", Under de år Aulin sedermera hade sin verksamhet i Botaniska
museet vid Freskati, anmälde han årligen vid lämpliga årstider, att han
måste taga sig en tids permission för att "gräva litet" i trädgården till
det kära Tomteboda.
Som botanist var Aulin i främsta rummet exkursionist och vüxtjágare.
Särskilt under de senare årtiondena, dà han fritt förfogade över sin tid,
företog han långa botaniska resor, men redan i KÖLGRENS matrikel över
läroverkslärare, upplagan av 1905, läser man följande självdeklaration över
hans resor: “Till de flesta trakter av Sverige och Norge, under många som-
rar, i botaniskt syfte”. Det kom honom väl till pass, att han mer än de
flesta kunde “taga ut stegen". Hans marsehförmåga var enastående. Så
trevligt och angenämt hans sällskap än var, så tog man helst farväl av
honom, då vägen blev för lång, och ända in på de sista åren syntes det
vara en allmän överenskommelse, att “Aulin passade bäst att gå ensam".
Som exkursionsbotanist var Aulin säkert en av de raskaste fotgängare, som
Den Svenska Flora någonsin haft i sin tjänst, och en jämlike till Erıas
Fries. Som exempel på vad Aulin i detta avseende kunde prestera, be-
rättade en gång hans gamle vän Tu, Krox följande. De två vännerna voro
på resa i Ostfinnmarken och hade en dag gjort upp att följande morgon
bestiga ett fjäll, varför Krok steg bittida upp. Då han gått ut och satt och
värmde sig i morgonsolen, tyckte han sig på avstånd se någon, som kom
ned från ett annat fjäll. Om en stund visade det sig, vem det var, som
redan så tidigt varit ute på exkursion — det var Aulin. Genom sina
manga effektiva vandringar blev Aulin ej blott nära förtrogen med Stock-
holmstraktens flora, som han följde i dess utveckling under samfärdselns
och storstadsbebyggandets inflytande och med dess växande tillströmning
av adventiv-växter ("nykomlingar"), utan från talrika andra trakter kände
han väl till växtligheten och dess förändringar. Vid 70 års ålder företog
han sig att grundligt botanisera på Öland och uppehöll sig där det året
(1911) i 15 veckor, från maj till höstens början. Resultatet blev den inne-
hållsrika avhandlingen "Botaniska anteckningar från Öland", tryckt i det
voluminósa häfte av Sv. Bot. Tidskr., som utgavs såsom festskrift till
Tu. M. Fries’ 80-årsdag 1912. Om otroligt arbete vittna också hans “An-
teckningar till Sveriges adventivflora“. Det var ej många växter, som denne
mästerjägare förfelade, och dock fanns det en, om vilken han med mild
bitterhet brukade berätta, att han på sina vandringar från Skåne till Lapp-
land förgäves sökt den i alla mossar, nämligen Saxifra hirculus. Men så
fick han ju ersättning i sitt fynd 1911 av Fumana vulgaris (Helianthemum
Fumana), ny för Öland.
Aulins kallelse att "göra nytta" tog sig sitt mest storslagna uttryck i hans
betydelsefulla steg att erbjuda sitt arbete åt Riksmuseets botaniska avdel-
ning — som frivillig och oavlönad medhjälpare i museiarbetet. I en skämt-
sam hyllningsdikt till Aulin vid hans 80-årsdag framställdes han vid detta
sitt beslut som Herkules, då denne utförde sin ryktbara bedrift att rensa
konung Augias’ stall genom att leda en flod därigenom: den moderne
Herkules-Aulin törstade efter arbete, han hade hört talas om huvudstadens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
