Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
Augias-stall, det botaniska museet, och sade till sig själv: “Det stallet ren-
sar kanske jag, Augias gar jag till i dag”. I ljuset av allt vad man sedan
såg Aulin uträlta för detta museum, måste man erkänna, att myten kring
denne nye Herkules haft sin historiska kärna, att Aulins museitid var ett
herkulesarbete, och att det var på hans eget initiativ, som det kom till
stånd, lika visst, som att han gick ifrån företaget med heder, ty “En väl-
dig ström han ledde dit Av kraft och tålamod och flit". Nyss bliven
pensionerad, begav han sig hösten 1906 till Riksmuseum och ställde sig
till föreståndarens förfogande. Sällan har i så sann mening den rätte
mannen kommit på den rätta platsen i det rätta ögonblicket. Museiavdel-
ningen hade året förut fått en ny intendent, som borde ägna sig enbart
åt museigöromålen. Samtliga föregående intendenter hade nämligen tillika
varit föreståndare för Bergianska trädgården, och till följd därav hade
under årens lopp stora samlingar hopat sig, som nu borde framtagas, av-
dammas, sorteras, gallras, förgiltas, inordnas, m. m. Aulin älog sig nu
allt sådant arbete med det orörda skandinaviska materialet och därtill det
redan befintliga skandinaviska herbariet (året därpå följdes Aulins exempel
av lektor ALEXANDER SKÄNBERG, som álog sig allt europeiskt material i óv-
rigt). Ända till början av 1923, således i mer än 16 år, förblev det bota-
niska museet Aulins arbetsfält och han själv en tjänsteman, som i trogel
och träget arbete, i förmåga och insikt, i ordningssinne, uppfinningsförmåga
och dådkraft men framför allt i uthållighet var oupphinnelig. Då Riks-
museet under åren 1914—16 flyttades till Freskati, mångdubblade Aulin sitt
arbete: mängder av gammalt herbariematerial, delvis dolt under 50-årigt
damm och sot på vindskontoren, tog han itu med och rensade, sorterade
och inpackade dem för att i de nya lokalerna låta allt detta uppstå i för-
skönad gestalt, i dess rätta skick för museet. Vid denna tid erhöll museet
stark tillökning av skandinaviska växter, t, ex. flera tusen nummer Potamo-
geton efter TisErius, fem- till sextusen nummer Rosa från S. ALMQUIST,
flera stora herbarier, t. ex. M. SoNpÉNs, P. BorÉNsS, S. SELANDERS, C. F.
SUNDBERGS m. fl. Utan Aulin hade man måst magasinera det mesta haray,
men tack vare hans arbetsförmåga och villighet är allt för längesedan på
sin rätta plats i statens samlingar. Allt gick som ett väl smort urverk;
det var som om intet hände. Aulins dagliga arbetstid blev gärna längre
än den övriga personalens. Ända intill det sista kunde han vissa dagar
infinna sig i museet vid Freskati kl. 8 om morgonen, därefter gå till sitt
hem i staden för att frukostera, och sedan återvända till sin verksamhet
i museet för att stanna där till fram på eftermiddagen. Han gjorde detta
på samma gång till ett nöje och en plikt. Han arbetar som för betalning,
sade någon; han arbetar som tio, sade en annan; knappt en minut ville
han gå sysslolös för att rasta, prata eller "politisera", utan arbetade i
sträck på sin vanliga plats, “stillvergnügt“, men alltid hagad för samspråk
under arbetet, glättig, underhållande, ett levande lexikon genom sin rika
erfarenhet och sitt starka minne. Dock var det ej på långt när blott ett
stillasittande arbetsliv, nej, tvärtom, ty dä det gällde att, såsom t. ex. i de
gamla vådliga lokalerna vid Drottninggatan, klättra på de rankiga stegarna
eller sträcka sig högre än mänskligt eller taga ett krafttag i tungt gods
— då höll sig Aulin i främsta ledet. Bad man honom att ej alltid mar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
