Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ficaria, Scirpus compressus, Spiraea Filipendula, Stellaria nemorum,
Triticum caninum, Veronica Beccabunga.
Möjligen är dalgången på sina ställen kalkhaltig, varigenom före-
komsten av en del ovanstående, notoriskt kalkälskande arter —
såsom Carex glauca, C. paradoxa, Cynosurus cristatus, Spiraea Fili-
pendula, Scirpus compressus — blir lättare förklarlig.
En växt, vars förekomst i vårt land hittills varit förbehållen
uteslutande Finnerödja, är den från Hova-åns dalgång nyss angivna
underarten av Cardamine amara, som uppställdes av HARTMAN i
the upplagan av Skandinaviens flora 1864, och som där av honom
benämndes aequiloba (fig. 6). Den hade insamlats — troligen för
första gängen — året förut av dåvarande postexpeditóren C. ELGEN-
STJERNA i Finnerödja vid en liten bäck ej långt från Finnerödja
kyrka. HARTMAN beskriver den nya formen sålunda: "bladen 4—5
pariga, småbladen likformiga, aflånga, de nedre bladen elliptiska,
alla helbräddade, fasta“ och tillägger sedan: "torde vara en egen
art, men upptages ej nu som sådan, då den blott ett år anmärkts
och möjligen blott är en lokalform^. I en följande upplaga (den
10:e, tryckt 1870) är den bibehållen som underart till C, amara
med i det närmaste oförändrad beskrivning; även här har HARTMAN,
som synbarligen varit mycket intresserad av formen, gjort ett ut-
talande så lydande: *ür en högst egendomlig form, måhända egen
art, men behölver närmare observeras i naturen”. I sin 11:e och
sista upplaga (utg. 1879) synes HARTMAN stadgal sin uppfattning;
han bibehäller där samma beteckning som förut, men utan att låta
beskrivningen åtföljas av några reflexioner rörande växtens form-
värde. Den har sedermera alltjämt gått som underarten * aequiloba till
Gardamine amara. Vid skilda tillfällen har den av olika personer
insamlats ä den ursprungliga lokalen och någon gång utdelats till
bytesföreningarna, men överhuvud har den varit mycket sällsynt
och svar att erhålla. Något ytterligare fyndställe utöver det av
ELGENSTJERNA uppgivna har icke fórsports. En C. amara-form från
Toarp i Älvsborgs län, benämnd aequiloba, föreligger i Riksmuseels
samlingar, men denna är alldeles icke identisk med C. amara * aequi-
loba från Finnerödja.
Det för underarlen aequiloba väsentliga och karakteristiska be-
slår, såsom: HARTMAN framhållit, företrädesvis i bladflikarnas form
och antal, särskilt hos bladen å stjälkens nedre del. Ser man efter,
huru dessa blad äro beskaffade hos huvudarten, visar det sig, att
bladflikarna vanligen äro i hög grad osymmetriska, enär varje fliks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
