Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
998
nedre hälft är slörre och mera utvecklad samt löper längre ned
på skaftet än den övre flikhalvan. Därjämte äro samma flikar
hos huvudarten ganska breda, vanligen rundat äggrunda (eller
brett äggrunda) samt i kanten försedda med flera breda, ehuru icke
särdeles djupa inskärningar, varigenom de bliva glest och trubbigt
grovtandade. Vad åter underarten aequiloba angår, så kunna visser-
ligen även hos denna bladen variera lika väl som hos C. amara,
men oflast visa de ett helt annat utseende än hos huvudarten.
Typiskt utvecklade verka de som parbladiga blad med i det allra
närmaste symmetriskt utbildade, elliptiska och helbräddade småblad
(möjligen ett eller annat med någon enstaka inskärning). Flik-
parens antal är vanligen 4, men kan stundom hos kraftiga exemplar
uppgå till 5. I 11:e upplagan har HARTMAN tillagt ytterligare ett
par karaktärer, nämligen: “stjelken styft upprät, n. rak" och “foderbl.
violetta”, men dessa kännemärken torde icke ha nágot större eller
egentligt värde, eftersom även huvudarten ibland företer en upprätl
stam och foderbladen hos *aequiloba ej sällan visat sig vara lika
gröna som hos denna.
Med aren har aequiloba-lokalen i Finnerödja rätt mycket för-
ändrats, varigenom livsvillkoren för växten försämrats. Vid besök
i juni 1917 befunnos den lilla bäckens stränder övervuxna av
varjehanda örter, gräs, halvgräs o. s. v., med vilka C. amara * «equi-
loba tydligen hade att utstå en svår trängsel. Någon brist på
exemplar förefanns då visserligen ännu icke. Jag iakttog bortat
ett 100-tal blommande individ längs bäckkanterna, men dessa voro
\ämförelsevis lägvuxna, och knappast något enda lóretedde det för
underarten aequiloba typiska utseendet. Flertalet visade med hän-
syn till bladflikarna en form, som höll ungefär medelvägen mellan
denna och vanlig C. amara. Detsamma var förhållandet de följande
aren. Det förefaller som om platsen ej längre vore lämpad att
frambringa en form med samma karakteristiska utseende som på
1860-talet och de därpå närmast följande decennierna, och i så
fall är väl orsaken härtill knappast någon annan än anlingen de
ändrade fuktighetsförhållandena eller den slora invasionen av ÖVET-
mäktiga inkräktare, vilka förhindrat C. amara "aequiloba att ut-
veckla sig på det ursprungliga sättet. För några år sedan fördju-
pades bäcken genom grävning till ett dike, varigenom de lokala
förhållandena ytterligare och på ett uppenbarligen ödesdigert sätt
förändrats och försämrats.
I Finnerödja är Cardamine amara sedd på ålskilliga ställen, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
