Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Asarum i Blekinge, Senare har det visat sig, att arten är ganska vanlig
på västkusten, ehuru den dock icke är anträffad på Kullaberg. Den före-
kommer t. ex. mångenstädes i trakten kring Kristinebergs zoologiska sta-
tion, och A. H. MAGNUSSON anför flera fyndorter i Bohuslän och i Göte-
borgstrakten. På ostkusten går den också betydligt längre mot norr, än
jag då kände, om den också torde vara sällsynt eller åtminstone sällan
utbildar apothecier. År 1913 fann jag den på nakna, vindöppna, svagt slut-
tande klippor vid Kilsviken i Bo socken (Värmdön). De här insamlade
exemplaren överensstämma i övrigt fullständigt med Bohusläns-formen,
men äro endast sparsamt försedda med apothecier.
Varieteten faliscens (Th. Fr.) är som bekant funnen ännu längre norr ut
(vid Norrtälje och i trakten kring Uppsala) och förekommer hu vudsakligen
inne i landet. Till de fyndorter, som jag anfört redan i ovan nämnda pu-
blikationer, kan jag nu icke lägga mer än en, nämligen Omberg nedanför
Alvastra branter. Den olika geografiska utbredningen kan synas tala för
VAınıos åsikt, att faliscens är en självständig art. Men då den skiljer sig
från R. atrocinerea endast genom sina soral (och genom svagare utbildade
apothecier) — i fråga om bålens klorkalkreaktion, sporernas storlek och
byggnad m. m. överensstämma de fullständigt — betvivlar jag fortfarande,
att här föreligger någon genotypisk olikhet.
41. Bacidia biatorina (Koerb.) Vainio funnen flerstädes i Sverige.
År 1906 insamlade jag på en gammal ek i skogen bortom Experimental-
fältet invid Stockholm en Bacidia, som i fråga om apothecierna rätt väl
överensstämde med JB. acerina i Tu. M. Fries” "Lichenographia scan-
dinavica^ men avvek från den form av denna, som utdelats i milt exsic-
katverk (n. 29 och 30), genom sin gryniga eller med korta, tätt sittande
isidier försedda, något i smutsgult stötande bål. Jag betraktade den som
en obetydlig form av B. acerina och inordnade den som sådan i mitt her-
barium, Samma lav anträffade jag 1916 vid Arkelstorp i Oppmanna (nord-
östra Skåne) och 1918 vid Etelhem på Gotland, på båda ställena likaledes
på gammal ek. :
När del II ay Varios *Lichenographia fennica* (1922) kom mig tillhanda,
underkastade jag mitt material av B. acerina och B. intermissa en förnyad
granskning och fann dá, att nyssnämnda på ek växande lav var iden-
tisk med den av Varwio (l. c., sid. 178) utförligt beskrivna B. biatorina (Koerb.)
Vainio. I fråga om exeipulum överensstämde den med B. acerina (= B.
subacerina Vainio), i det att marginaldelen är mörkare mot ytan än in-
vändigt och blir mer eller mindre tydligt violett vid behandling med kali-
lut. Thecium är upptill svagt olivfärgat eller smutsigt rödviolett och
förändrar knappt färgen vid behandling med kalilut. Sporerna, i mitt
material sparsamt utvecklade, äro vanligen 45—55 u långa, 2,5—3,5 u
tjocka och synas i allmänhet vara tätare septerade än hos B. acerina. —
Förutöom från ovan nämnda fyndorter föreligger arten i mitt herbarium
(och i Riksmuseet) från Sandviksskogen i St. Malm, Södermanland (på en)
samt i Riksmuseet från Vågsäter i Valbo-Ryr, Dalsland (på bok; leg. J, HULTING).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
