Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
518
I fråga om apothecierna avviker, som redan ovan påpekats, denna lav
endast obetydligt från B. acerina, och det förfaller mig ganska ovisst, om
här verkligen föreligger en självständig art. Nammet biatorina är också i
visst avseende skäligen tvivelaktigt. Rhaphiospora alrosanguinea « bia-
torina Koerb. (1861) stöder sig på Zwackn, Lich. exs. n. 336 — även i Riks-
museets herbarium otvivelaktigt identisk med B. biatorina Vainio — men
på samma nummer stöder sig också B. acerina Arnold (1862). Enligt nu
ganska allmänt antagna nomenklaturregler, mot vilka dock VAINIO oppone-
rar sig, borde den av ARNOLD publicerade kombinationen äga giltighet,
även om PERSOONS Lichen acerinus icke hör hit. Den i mitt exsickatverk
(n. 29 och 30) utdelade laven måste då erhålla ett annat namn, om den är
till arten skild. Vamıo kallar den också B. subacerina, men på helt andra
grunder, och han undertrycker helt och hållet kombinationen B. acerina.
Enligt hans undersökning är Acnanr Lecidea luteola 8 L. acerina (= Lichen
acerinus Pers. in litt.) varken B. biatorina eller B. subacerina, utan Seco-
liga fuscorubella var. phaea Stitzenb., och denna får hos honom heta B.
fuscorubella var. acerina (Pers.) Vainio, Vad som tilltrasslar nomenkla-
turfrågan ännu mera är, att Patellaria laurocerasi Del. ap. Dub. (1830) ej
skall vara väl skild från B. subacerina (“non est autonoma species“), var-
för den av Vaınıo ställes som underart under denna: * B. laurocerasi (Del.)
Vainio. Först ytterligare undersökningar synas kunna säkert avgöra, om
här föreligga tre skilda arter, eller om det är fråga om en art, som följd
av olikhet hos substratet eller i belysningen antar ett något olika utse-
ende. Skulle det senare vara fallet, har “laurocerasi* otvivelaktigt
prioritet.
Till B. laurocerasi för Vaio n. 31 — B. intermissa (Nyl.) Malme — i
mitt exsickatverk. I mitt herbarium kan jag dock icke finna någon lav, som
överensstämmer med Varios beskrivning. Det har emellertid visat sig,
att i mitt exemplar av exsickatverket insmugit sig en barkbit (bland fem)
med en svagt utvecklad och, sannolikt till följd av för stark beskuggning,
missbildad B. acerina (= B. subacerina), Som jag redan 1895 påpekade,
igenkännes B. inlermissa lättast på kalireaktionen i theciets öyre del.
Karakteristisk är även fördelningen av färgen i excipulums marginaldel,
i det att den är intensivare inuti och blekare mot ytan (alldeles tvärt emot
vad förhållandet är hos B. acerina). För att ånyo rikta uppmärksamheten
på denna i södra Sverige upp till Mälarprovinserna icke särdeles sällsynta
lav har jag åter utdelat den i exsickatverket, dels under n. 758 (på Alnus
glulinosa), dels under n. 862 (pa Picea Abies). I frága om utbredningen kan
tilläggas, att den nu är antraffad pa ytterligare följande fyndorter: Väs-
tergötland, Hultaberg vid Boras (pa klibbal; ERIK P. VRANG), Östergötland,
Omberg (på ädelgran) och Uppland, Lövberga på Värmdön (på klibbal).
I St. Malm har jag funnit den även på en och på torra avbarkade grankvistar.
Gust. O. Malme.
Några alger från Göteborgs hamnvatten.
Under naturforskarmétet i Göteborg i juli 1923 var undertecknad i till-
fälle att i stadens hamnvatten insamla några strandalger. Da dessa och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
