Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482
Apera spica venti är stundom sommarannuell, nämligen i vår-
säd, och blir då ogrenad och fåblommig, liksom då den växer
tätt eller i mycket mager jordmån, samt ej sällan mer eller mindre
starkt antocyanfärgad (fig. 2 c) Det är dylika várgroende (eller
hunger-)former, som erhållit namnet Agrostis purpurea Gaudin (60)
och A. spica venli var. purpurea Fr. (1).
LITTERATUR OCH NOTER.
(1) E. Fries, Novitiarum flora suecieze mantissa terlia, sid. 170, Upsala
1812—1845: “Agrostis spica Venti, — pygmea, minima, uncialis, panicula
contracta lutescente. — —; v. pygmeeam primo vere in Olandiz petris,
hine inde, copiose G. M. Sjöstrand". E. Fries, Herbarium Normale XIV, 93:
“Agrostis spica venti, v. pygmaea. Ölandia, Alvaren. Leg. G. M. Sjöstrand.
Cospitosa, biennis, primo vere florens, panicula contracta*, — (2) Här
hade insamlarens originaletikett varit av intresse. Självfallet bör alltid en
sådan etikett bevaras och ej bortkastas, då avskrift göres, hur torftig och
fragmentarisk den än må vara. Detta bör för varje herbarieforskare vara
lika tydligt, som att tillägg eller ändringar böra skrivas på särskilda lappar,
ej på originaletiketten. Som ett avskräckande exempel i sistnämnda ay-
seende kan nämnas, att på ett linneanskt exemplar i Riksmuseet en bota-
nist från gångna lider med bläck överstrukit det av LinsÉ egenhändigt
skrivna artnamnet och klottrat dit ett annat. — (3) Apera interrupta, odlade
exemplar från Zürich, RM, hade största höjden 55 em, därav vippan 14 em.
Exemplar från Frankrike, Haute-Loire, Brioude, klöverlält, Reliquis
Mailleane n:o 1848, RM, mätte den ovanliga strälängden av 82 em, därav
vippan 22x38 em. Precis lika stort var ett exemplar i Herb. Haussknecht,
taget “in arenosis Pestini* av V. Bonnás 1873, 12 juli. Hällmarksexemplaren
från Gotland, ’/2 mil O. om Visby, E. HEMMENDORFF 1884, RM, äro 5—8 em
höga, vippan 25—3x1 em. Det största svenska exemplar jag sett är från
Öland, Vickleby alvar, J. BERGGREN 1924 Yr, med en längd ay 35 em, därav
vippan 7x2 em. — (4) Ett exemplar från Wien, leg. WEsrPHAL, RM, troligen
härstammande fran den forna lokalen Wiens glacis |befástningsvall|, har
ej mindre än 50 strån. — (5) Antocyanet är liksom den mörka färgen, som
bekant, värmeabsorberande. Hieracier från sydligare trakter hava ljusare
holkar än svenska exemplar, enligt vad dr. H. DanrsrEpT meddelat mig.
Crepis biennis och Leontodon hispidus hade vid Wien och på den ungerska
slätten ljusgröna holkar. Frön av Leonlodon hispidus från Aquineum vid
Budapest gåvo vid odling i Bergianska trädgården exemplar, som bibe-
höllo den ljusgröna färgen; endast ett individ hade muterat och fall
mera mörklärgade holkar. På Schneeberg i Östalperna, 1800—2000 m
6. h., hade Leonlodon hispidus och dess var. hastilis
eller, som ösler-
rikarna benämna dem, Leontodon hastilis med 2 hispidus| svarta holkar.
Overhuyud taget var mórklürgningen ay komposité-korgar, grüsvippor
m. m. här ännu starkare framträdande än i våra fjäll. Luzula nemorosa
var praktfullt kopparród |f. euprina [Roeh.] Asch.). ja t. o. m. svartbrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
