Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
481
15 herbarieexemplar jag sett, samtliga i SINTENIS och HAUSSKNECHTS
herbarier, endast tvenne voro bestämda till denna art, anför jag
här de mig bekanta lokalerna (H = herb. Haussknecht, L = herb.
Lund).
Skottland. Edinburgh 1906 (57). Troligen inkommen med ull från
Orienten.
Tyskland. Hamnen i Mannheim vid Rhen i Baden 1906 (29, med bild).
Mindre Asien. Lydien, leg. Boissier, H! Renkoei, in graminosis,
Sintenis, Iter trojanum 1883, no. 1343, L! Amasia, Bornmüller, pl. exs.
Anatoliz or. a. 1885, no. 441, 10. VI, H! L! Paphlagonia, vilajet Kastambuli,
Tonia, Giaurtschaidere, in glareosis, P. Sintenis, Iter orientale 1892, no. 4661,
9. VII, L!; vilajet Kastambuli, Tonia, Tschepni—Getscherdi, P. Sintenis,
Iter orient. 1892, no. 4264, 17. VI, H! L! Phrygia, Sultan-Dagh, in saxosis
et rupestribus prope Akscheher, vilajet Konia, 1000 m s. m., J. Bornmüller,
Iter Anatolieum tertium 1899, no. 5634, 23. VI, H! Cappadocia, in monte
Argwo [= Erdschias], 1900 m s. m., J. Bornmüller, pl. Anatol. or. no. 2583,
1890, 19, VI, H! Erdschias-Dagh: zwischen Soisaly und Ewerek, 1100 m;
auf sandigen Abhángen oberhalb Tschomakly, 1 800 m und oberhalb Ge-
reme, 1900 m; auf Sehutthalden des Kartyn-Dagh oberhalb Hadsehilar,
2300 m (56).
Armenien. Armenia tureica, Szanschak Gümüschkhane, Karagoell-
Dash, Boejükdere supra Artabir, P. Sintenis, Iter orient. 1804, no. 7376, 5.
VII, H! L! Armenia tureica, Egin, in glareosis ad rivulum prope Szanduk,
P. Sintenis, Iter or. 1890, no. 2645, 15. VI, H! L!
Persien, Persia Kurdistana, VI. 1852, Herb. Olginianum, H! Persia
bor.-oecid., Urumia, ad rivi Scher Tschai’ ripas, J. A. Knapp, 1884, 2. VIT, I!
I motsats till Apera interrupta tillhör A. spica venti, såsom redan
påpekats, icke vår ursprungliga vilda flora. Den är liksom inter-
rupla normalt höstgroende (8) och huvudsakligen en följeslagare
till rågen, varför den troligen inkommit med detta sädesslag (58).
Ett förhistoriskt fynd i Siebenbürgen (59) med frukt av Apera till-
samman med bl. a. korn av råg visar, alt den är en gammal
följeslagare till detta sädesslag, och då de äldsta rágfynden i Sverige,
av NORDIN (61) och av Sarauw (58, sid. 76) från de gotländska
"kümpgravarna^ datera sig från 3.—4. århundradet e. Kr., är del
möjligt, att A. spica venti vid denna tid fanns i Norden. Enligt
JESSEN och Linn (58, sid. 144) är den till sitt ursprung en steppväxt
och utgör t. ex. en av huvudbeständsdelarna i vegetationen på den
9
serbiska sandsteppen (37).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
