Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484
nister, — (43) RADDE, G., Die Sammlungen des Kaukasischen Museums,
Bd. II, Botanik, Tiflis 1901. Har uppgives Apera interrupta från Borshom
i övre Kura-dalen, leg. SMIRNOW, — (44) Ett annat Kislar är en ort i det
turkiska vilajetet Sivas (en del av det forna Kappadocien) i sydöstra
delen av Mindre Asien, Men jag är obenägen att tro, att denna ort ásyftas,
dà dels A. interrupla ej är känd från Mindre Asien, dels nog i detta fall
"Asia Minor eller ‘Cappadocia’ skulle varit utsatt. Kisljar i Terek är där-
emot en mera bekant ort, en stad på 7000 invånare. Därtill kommer att
intet finnes om Mindre Asien i förteckningen på baron STEVENS skrifter,
liksom jag ej heller sett växter från honom tagna därstädes. I sitt för-
nämsta arbete: Verzeichnis der auf der taurischen Halbinsel wildwach-
senden Pflanzen, Bull. Soc. Imp. des Naturalistes de Moscou XXIX, 1856,
sid. 287 säger han: “Ich selbst bin zuerst gegen Ende des Jahres 1806 aus
dem Caucasus nach der Krimm gekommen“, alltså vid 25 års ålder, vilken
uppgift gör min förmodan än sannolikare. — (15) BoissrEn, Flora orientalis,
Vol. V, sid. 518. — (16) HaNpEL-MazzErrr H. v, Die Vegetationsverhält-
nisse von Mesopotamien und Kurdistan, Ann. Hofmus. Wien, Vol. 28, 1914,
sid. 79. Lokal: *Pappel- und Weiden-Au*. — (47) Kurdistania occiden-
lalis: Taurus Cataonieus. Inter urbem Malatja et vieum Kjachta locis
humidis inter Bekikara et Kory (Bubäk, Ann. Naturh. Hofm. Wien, Vol.
28, 1914, sid. 19, som närplanta för Seploria Aperae inlerruptae Bubak). —
(48) Hacker, E., Graminex in Lieutenant ÖLursen’s second Pamir-Ekspedi-
tion. Plants collected in’Asia-Media and Persia. By Ove PAULSEN. N:o
153 a. Vidensk. Medd. Naturhist. Foren. Kjébenhayn 55, 1903, sid. 166. —
(49) Cosson & DURIEU DE MAISONNEUVE, Flore d’Algérie, Glumacées, sid. 66,
Explor, sei. de l’Algérie, Sci. Nat., Botanique, Paris 1854— 1867, stor elegant
4:0. — (50) BATTANDIER & TrRABUT, Flore de l’Algérie, Monocotlyl., Tome II,
sid. 152. (51) De enda, som framhållit detta, äro Cosson & DuniEU DE
MAISONNEUVE (49), vilka angiva artens utbredning sálunda: in Europa media
et australi, in australiore montana, — (52) Att Apera inlerrupla uppenbar-
ligen är sällsynt i sitt urhem är en företeelse, som den delar med många
mediterrana växter och även med många synantropa arter. I östra medi-
terranområdet, som jag besökte 1921, mötes man av en för en nordbo
nästan förbryllande artrikedom, och en följd därav är tydligen, att många
arter uppträda i ytterst sparsamt individantal. Ej sällan kunde man vid
äsynen av ett enstaka individ av en förut ej sedd växt säga sig: tag den,
du ser den aldrig åter! Några mils förflyttning bragte under till synes
precis samma livsvillkor och på samma röda kalkjord en till stor del ny
flora. Att många synantroper äro sällsynta (för att ej nämna dem som
äro helt okända) i sin spontana förekomst är ju allmänt bekant. Extrema
exempel äro vissa kulturväxter, t. ex. vete och rag. Bläklinten är sällsynt
i Mediterranomrädet, och jag sag den icke i Grekland. Cheiranthus Cheiri,
som ej sällan växer synantropt på murar och ruiner (dess nordligaste
förekomst är väl Visby ringmur) är som verkligt vild en stor sällsynthet.
Jag såg den på lodräta bergväggar i Nibros-klyftan i Sphakiotiska bergen
(Kreta) med förvedade greniga stammar oeh små blekgula blommor. Ett
analogt fall är en annan pälrotperenn murväxt, Anlirrhinum majus. — (53)
VIERHAPPER, F., Über Vogelia apiculata und paniculata, Österr. bot. Zeitschr.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
