Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
485
1921, sid. 167. — (54) Ranuneulus Steveni Andrz. är i Frankrike allmännare
än R. acris, saknas i Tyskland, Österrike och över huvud taget hela det
centrala Mellaneuropa samt Nordeuropa, så när som på rent synantropa
förekomster i gräsmattor o. dyl., för att åter bli allmän i Östungarn, Sie-
benbürgen, Rumänien ete.; i Sydeuropa representeras den av ett par for-
mer, som fått särskilda namn, AR. granatensis Boiss. i Spanien och R. ser-
bieus Vis. på Balkanhalvön; jfr. Freyx i Flora exsiec. austro-hung. no. 1720.
Svenska exemplar, samtliga i RM, har jag sett från Skåne: Näsbyholm,
Herman Nilsson 1894; Halland: Halmstad, Slottsvallen, Fr. E. Ahllven-
gren 1908; Stockholm: llaga, Karl J. Heggblom 1883; Bergianska
trädgården i gräsmatta, T. Vestergren 1923—24; Experimentalfaltet, ett
bestånd vid vägen till Stora Skuggan, I. Koltholf 1923—24; Gotland:
Vesterhejde, Nygårds park, G. Hxgerstolpe & T. Vestergren 1920. Sprider
sig vegetativt genom den krypande rotstocken och bildar täta bestånd,
varigenom den lätt igenkännes, liksom på de breda bladflikarna (så dock
ej hos alla former) och den starkare hårigheten. Formen från S:t
Görans ruin vid Visby har kort jordstam och är R. acris var. velutinus
Lindbl. — (55) Ranunculus ophioglossifolius Vill. är utbredd från syd-
östra England (“very rare“ i grevskapen Hampshire, Dorset och Glou-
cestershire), Jersey-öarna, sydvästra delen av Frankrike, hela Mediterran-
området (även Nordafrika), där den bl. a. uppträder som ogräs i risfälten,
saknas i Tyskland, Österrike, Schweiz, går i öster över Balkanhalvön upp
i Ungarn samt vidare österut till Kreta (där jag själv 1921 insamlat den
på tvenne ställen: Rhetymno, i vattnet i en bäck invid en bro över lands-
vägen öster om staden, blommande och i frukt den 2 april, med exemplar
så stora, att de måste vikas vid pressning, samt nära Kanea i en vatten-
samling den 8 april), dessutom Syrien, Mindre Asien, Krim och Kaukasus,
där distriktet Talysch, fordom beryktat som den västligaste uppehållsorten
för tigern, utgör växtens östgräns. Till den lilla lokalen vid Skälsö på
Gotland, där den upptäcktes av Westöö 1861, och där den växer på en
yla av några få kym, på vilken kreaturens tramp håller den med öppna
grobäddar, har den utan tvivel kommit med flyttfåglar. Vissa somrar är
den ytterst sparsam eller saknas helt och hållet (i Bot. Notiser har t. o. m.
en gång stått ett meddelande om att den var utdöd), andra somrar åter
är den riklig. År 1917 stod ei ett exemplar att upptäcka, 1918 fann jag
den i omkring 500 exemplar, rikt greniga och kraftiga, 1919 påträffade jag
efter letande endast några få och små individ, 1920 var den åter lika
riklig och kraftig som 1918, år 1921 liknade 1919 med endast några små,
ogrenade individ; år 1916 hade den uppträtt rikligt enligt ett meddelande,
som lämnats mig av min avlidne vän F. R. AULIN; år 1894 var den ytterst
ymnig, och tog jag då åtskilliga exemplar till byte, vilket till all lycka ej
tyckes haft någon menlig påföljd för den sällsynta, numera naturskyddade
växten. Den förefaller sålunda vara riklig under somrar med jämna årtal
och saknas eller vara sparsam under de udda årtalen. Enda förklaringen
härpå synes mig vara, att växten huvudsakligen måste vara bienn och
således endast utveckla en generation på två år. Fröna gro tydligen först
[ram på sommaren året efter deras tillkomst; de små och fåtaliga blom-
mande individen under de udda årtalen skulle således vara förtidiga, vår-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
