Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
521
följer en skildring av hypotetiska diluviala Fagus-refugier och bokens
postglaciala spridning ut därifrån till sitt nuvarande utbredningsområde.
Bokens östgräns anses stabil, rent klimatiskt betingad; sydgränsens för-
lopp influeras av bade klimatiska och edafiska faktorer; i norr och väster
är en expansion av bokarealen teoretiskt möjlig. Å sid. 75—88 avhandlas
olika bokassociationstyper, de i de nordiska länderna förekommande hu-
vudsakligen i anslutning till Höck.
Q. G. E. E.
REGEL, K., Die Pflanzendecke der Halbinsel Kola. Lap-
ponia Varsug:e, — Mém. de la faculté des Sciences de l’université
de Lithuanie 1922. Kaunas (Kovno) 1923. — xxiv + 246 sid., 12 fig.
Den av REGEL år 1913 besökta, förut mycket ofullständigt kända delen
av Kolahalvön, utgöres av en större del av halvöns sydhälft, söder om
den i östlig huvudriktning flytande Ponoj, som mynnar nära halvöns öst-
ligaste spets. Öster om Lapponia Imandre rinner som viktigaste flod inom
området Varsuga fram genom ett flackt platåland täckt av torymarker, ur
vilka här och där höja sig tall- och granklädda bergkullar. Från halvön
Turij i väster vid gränsen till Lapponia Imandre fram till Ponojs mynning
sträcker sig den terska kusten, genom Varsugas mynningsvik delad i två
naturliga avdelningar, en mindre, rikt skogbärande västlig och en större
östlig, (antagligen genom skövling numera) skoglös, småningom övergående
i tundra. Den terska kusten ligger nästan uteslutande söder om, under-
sökningsområdet som helhet betraktat till större delen norr om polcirkeln.
Författarens avsikt är att framlägga största möjliga antal fytosociologiska
fakta, och han anför därför, allt eftersom färden gått fram, på ett nästan
dagboksartat manér den ena vegetationslistan efter den andra, inalles 411.
Särskilt vid ett dylikt framställningssätt blir saknaden av en översiktskarta
över det beresta området ytterst kännbar.
Med association förstår fört. “die kleinste phytosoziologische Einheit,
die durch eine ganz bestimmte floristische Zusammensetzung und durch
bestimmte Arten bezeichnet wird". Frekvensbeteckningar angivas enligt
DnvDpE, skogsbeständens täthet efter en tiogradig skala; dessutom medde-
las stamanalyser, markprofiler, uppgifter angående makro- ock mikrorelief
(enl. ryska växtgeografer och torvgeologer) etc.
Med en associalionsserie menar förf. topografiskt med varandra sam-
manhängande associationer, t. ex. en serie från ett litoridesertum vid havs-
kusten upp till ett pieelum myrtillosum längre inät land. Naturligtvis kan
ofta ett utpräglat topografiskt samband mellan olika associationer påvisas;
å andra sidan finner man i andra miljöförhållanden komponenter ur en
dylik serie ofta utan seriesammanhang arrangerade invid associationer av
helt annan karaktär. Har bör även inpassas, att författarens skildring av
vitahavskustens växtsamhällen, där längs tidvattenskusten t. ex. vid Ole-
nitsa vid inloppet till Kandalaksviken gives åtskilligt av intresse, är skä-
ligen ytlig, nedskriven utan hänsynstagande till de viktiga arbeten i hit-
hörande frågor, som publicerats speciellt i Sverige och Finland.
Utan förebärande av skäl anför förf. en mängd förr som former, varie-
teter eller underarter betecknade växter såsom goda arter, en taktik
34 — 24285. Svensk Botanisk Tidskrift. 1924.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
