Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
ej långt från byn Segerstad, ty dem emellan är också en
fjerdingsväg. Här förekommer den ymnigare än på förra stället. Valtorps
kyrka ligger en mil nordost, och Asaka en och en half mil sydost
från Falköping.»
Det enda försök att karaktärisera det sällskap, i hvilket Stipa
förekommer, härleder också från Lagerheim, som p. 106 anför:
»På de samma backar vid Asaka, der Stipa vexer, togos följande
vexter: Dracocephatum Rugschiana L., Potentilla rupestris,
Hrachij-podium pinnatum P. B., Prunella grandiflora Poll., Asterocephalus
Columbaria Wallr., Asperuhi tinctoria L. o. s. v.»
Först 1854 i sin på märkliga noviteter för Västgöta-floran rika
Iakttagelser öfver några inom Westergöthland förekommande
Naturalster» meddelade Mathesius själf i Botaniska Notiser närmare
uppgifter om sina bägge Stipa-fynd.
Äter kommer en tid, då man anser Stipa utdöd i landet. Redan
1854 tyckes den enligt Mathesius vara utrotad vid Valtorp. »Numera
har plogen äfven der utöfvat sin utrotande inverkan på densamma,
så att den icke alls funnits å denna trakt de sistförflutna åren.» 1
I tionde upplagan af Hartman’s flora 1870 p. 275 säges den vara
utrotad på båda lokalerna. Men samtidigt kan utgifvaren glädja
med ett alldeles nytt växställe: »nära Stenåsen l/i mil fr. Dala
kyrka: Stud. N. S. Linnarsson.» Och det visade sig äfven, att
uppgiften om Stipas försvinnande från Vartofta-Asaka, som upprepades i
florans elfte upplaga 1879, p. 523, var förhastad; de talrika exemplar
från 1800-talets alla decennier från och med trettiotalet, som ligga
i gamla herbarier landet rundt, vittna såväl om dess fortvaro, som om
den öfverhängande fara, för hvilken den, liksom så många andra af
vår floras märkligaste medborgare, är utsatt från de hänsynslösa
växt-krämare, som gå under botanistnamnets skyddande förklädnad.
Vi äga sålunda 3 lokaler i Västergötland, på hvilka Stipa pennata
växer eller har växt. Då dess bela uppträdande så långt utanför
dess egentliga utbredningsområde erbjuder ett alldeles särskildt
växt-geograliskt intresse, skola vi som början till denna studie öfver de
problem, hvilka med detta uppträdande äro förknippade, taga en
utredning af Stipa’s historia och växtfysiognomiska ställning på de
respektiva lokalerna. Till grund för denna skildring ligga
hufvudsakligen iakttagelser och uppteckningar från några resor, som jag
somrarna 1906 och 1907 företog i mellersta Västergötland.
1 Mathesius 1. c. p. 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
