Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
Valtorp lär lion, enligt uppgift vara utgången. Jag fann henne på
en kulle tillhörig Stenåsen, ’/, mil från Dala kyrka, IV» mil från
Sköfde. Högaktningsfullt och ödmjukast
N. S. Linnarsson,
stud. vid Skara ti. element.
Att hon linnes här, intyga:
Ernst Andersson, L. Dahlström,
stud. vid. Skara högre Elem. Skollärare.
Sköfde Dala Stenåsen d. 4 Aug. 1864.
Sa lyder i all sin rörande naivitet primärrapporten om det
märkliga fynd, som på sin tid renlaf troddes återbörda Slipa pennata åt
den svenska Horan. Den unge sagesmannen född i Dala s:n 1844,
hvilken 1879 afled som komminister i Börstig, fick i tionde
upplagan af Hartman’s Flora 1870 den tillfredsställelsen atl se silt
meddelande vederbörligen registreradt.
Den 28 juni och den 8 augusti 1906 besökte jag i sällskap med
kandidat A. Stai.in platsen i fråga och den 29 juni 1907, då jag
hade nöjet atl demonstrera den för Svenska botaniska föreningens
exkurrenter, blef jag i tillfälle att göra etl par kompletterande
iakttagelser. Vid det första besöket hade jag också förmånen att
åtföljas af platsens ägare, patron Edström pä Stenåsen, med hvilken
jag fick rådgöra om, huru Stipa skulle för framtiden kunna skyddas.
Lokalen kallas i trakten Varholmen. Den utgöres af det sydostliga
rundade utsprånget af en orlocerkalkbrant. Fig. 1. Denna svänger på
ena sidan af detla utsprång om åt NNO, på den andra åt VSV.
Terrängen ofvan brantens kant är upptagen af åker, likaså slätten nedanför.
Själfva branten täckes af ett tunt lager morän och vittringsjord under
djup mylla, som på grund af den starka lutningen icke kunnat
upp-plöjas. Betning förekommer, men är ej så intensiv som vid
Bonde-gården. Växtligheten består af örtbacke och därur utvecklade
törn-snår. Längst al väster sticka några fläckar af ortocerkalkens
horisontella skikt fram. Dessa fläckar hysa den egendomliga
alfvar-vegetation, som utmärker de angränsande stora ortocerkalkslätterna,
och hvilken vi känna genom Witte’s undersökningar.
Själfva Varholmens öfre kant ligger c. 196 m ö. h. och c. 20 ni.
ofvan den nedanför liggande dalgången. Stipa och Dracocephalum
växa på den del af sluttningen, som vetter ål SO. På en profyta,
som fullt omfatlar detla område och hvilket motsvaras af det tätaste
Juniperus-beståndet på hela branten, bestodo fältskikten af strödda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
