Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
svenska vegetationen. Såväl örtbackar som törnsnår uppkomma
antingen genom borthuggande af ett trädbestånd, eller ock hindras
genom människans inverkan ett sådant att inrycka och att leda
utvecklingen in på nya banor. Endast på branta sluttningar med
tunn jordskorpa kunna de fortlefva som verkliga slutformationer,
men med ringa utsträckning.
Hvarhälst emellertid en örtbacke eller ett törnsnår förekomma,
intaga de företrädesvis de varmaste, bäst solexponerade lokalerna
samt inrymma gärna i sig områdets sydligaste och mest
värme-älskande element. De västgötska S/ipa-backarna göra härutinnan
intet undantag, utan i stället en potentiering af detta förhållande.
Med undantag för ett par sparsamt uppträdande arter äro de
sammansatta af xerofyter och värmeälskande mesofyter. Dessa
älska nästan alla, åtminstone i den svenska lloran, sydsluttningar i
öppet läge. Hesselman-Stenström (p. 3ö—37) har indelat de
växter, som upptecknats på de sydskandinaviska banvallarna i sex
grupper: »I. Arter, som afgjordt föredraga sydsluttningarna eller
uteslutande förekomma på dessa och som ett större antal gånger
observerats. II. Arter, som företrädesvis älska sydlig exposition
eller som blott observerats ett fåtal gånger, men vanligen i sydligt
läge. III. Arter, som tydligen föredraga nordlig exposition eller
som uteslutande förekomma i nordligt läge och som ett större
antal gånger observerats. IV. Arter, som föredraga nordligt läge eller
som ett fåtal gånger observerats, men vanligen i nordligt läge.
V. Arter, som äro indifferenta gentemot expositionen och som
observerats ett större antal gånger. Några af de nämnda förekomma
oftare i nordligt, andra i sydligt läge. VI. Arter, som enligt mer
fåtaliga observationer synas vara indifferenta gent emot olika
exposition, med förkärlek för S eller N.» Ej mindre än 49 % af
grupperna I och II återfinnas i Sf/pa-backarna, då grupperna III
och IV endast representeras af Cerefolium silvestre, som i enstaka
exemplar växer mellan enarna på Varholmen. — Asakabackarna
slutta mot SO och S, Varholmen mot SO och Gokullen mot SSV.
Om vi fästa oss vid den frekvens, med hvilken de resp. fanerogama
växtfamiljerna äro representerade, få vi proportioner, som genom
dikotyledonernas, särskildt papilionaceers och labiaters starka fram
trädande nästan erinra om dem på torra lokaler i den sydeuropeiska
vegetationen. Detta torde utan vidare framgå af bifogade tabell. På
tabellen är samtidigt artfördelningen på de 3 lokalerna upptagen
för att visa den nära öfverensstämmelsen mellan deras växtlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
