Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
ekens öfre gräns. Dessa äro i tabellen märkta med ett S. Ännu
en afsevärd del af dessa sydliga former ha såväl i Skandinavien
som i Europa i sin helhet en sydostlig utbredning. För dessa är
vid S ett O bifogadt.
Det är vid dessa sydostliga arters utbredning och allmänna
synekologi som jag nu en stund vill uppehålla mig. Redan 1847 fäste
Grisebach i sitt viktiga arbete Ueber die Vegetationslinien des
nordwestlichen Deutschlands uppmärksamheten på att bland de
utpräglade vegetationslinjer, som genomdraga Nordväst-Tyskland, linnes en
nordostlig sådan, betingad af att det centraleuropeiska
kontinentalklimatet aflöses genom ett mera insulärt atlantiskt klimat. Denna
vegetationslinje har sedermera varit föremål för ganska omfattande
undersökningar såväl i Tyskland som i grannländerna, och de
sydosteuropeiska arternas utbredningsförhållanden mot NV ha blifvit ett
af de tyska växtgeografernas älsklingskapitel. Hvad Skandinavien
beträffar, kom Areschoug, som 1866 lämnade en omfattande
växt-geogralisk analys af de fanerogamer, som finnas i södra Sverige,
men saknas eller äro sällsynta i Danmark, in härpå, därigenom att
han särskildt fäste sig vid en slor grupp med i Skandinavien
företrädesvis sydostlig utbredning. >1 det öfriga Europa är denna
vegetation antingen likformigt spridd öfver dess mellersta och södra
del ända till Britanien och de vestra kustländerna eller går i
allmänhet dess vestgräns på låglandet öfver Preussen, Posen, Schlesien
och Böhmen» (p. 88). Några af de märkligaste bland de växter,
som Areschoug hänför lill denna grupp, återkomma just i de
västgötska .S7//«(-samhällena och med dem liera andra, hvilka jag på
grund af deras allmänna utbredning också anser mig kunna
karaktärisera som sydosteuropeiska.
Som mest pregnant utvälja vi som typ för denna grupp först
utbredningen af Stipa pennata själf och sedan af Potentilla rupestris,
Dracocephalum Ruyschiana, Prnnella grandi/lora, Polygala comosa,
Asperula tmctoria och Pulmonaria angustifolia. För denna utredning
har jag, hvad de extraskandinaviska förhållandena beträffar, användt
i litteraturförteckningen citerade arbeten af Areschoug, Ascherson
och Graebner, Christ, Coste, Drude, Falck, Loew, Nyman,
Scholz o. a.
Stipa pennata. Dess förekomst i Västergötland är vida mer isolerad
från det kontinentala utbredningsområdet än man vanligen
föreställer sig. Då del t. ex. uppgifves, att den växer i »hela mellersta
Ryssland och »kring Östersjön i Kurland, Preussen, Pommern och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
