Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
omfattande siluren och de kalkhaltiga moränerna S 0111 Falbygden,
och ett i de lägre delarna af Kristiania och Hammar stift. Ett par
förekomster från Västeråstrakten, den ena redan uppgifven af Linnés
lärjunge Hall (Wahlenberg p. 375), äro alldeles outredda till sin
natur.
Dracocephalum växer på torra backar och fält med varm grund,
älskar öppet läge, men kan äfven ingå i skogar; förekommer såväl
på de ryska stäpperna som i bergstrakter högt öfver hafvet
tillsammans med en subalpin vegetation. I Sverige växer den »loeis
apricis exsuccis» (Wahlenberg p. 375) och i Norge »især paa
Skiferbund, paa torre Bakker og Skovenge mellem Krat, h. o. h.
og ofte i Mængde» (Blytt p. 728).
Prunella grandiflora. En syd- och mellaneuropeisk växt, hvilken
som stäppväxt (Areschoug p. 17) går öster om Ural. Nordgränsen
går genom mellersta Ryssland fram till Livland. Den går i
Tyskland fram till Östersjöländerna, men gränsen böjer i Mecklenburg
af mot SV, så att Holland, Belgien och Storbritannien komma
utanför densamma. — Ofvan denna linje komma 4 små fält i södra
Skandinavien: Gotland, där den är vanlig från Fårö ner till
Vamb-lingbo (Johansson p. 146), Öland »knappt norr om Borgholm; men
desto allmännare och ymnigare därifrån söderut, äfven på Alfvaren»
(Sjöstrand p. 201—202), Västergötland på och S om siluren, dock
sällsyntare än föregående, samt Jylland »Paa Kalkbakker, sjelden
i Dybdals bakker ved Aalborg!» (Lange p. 455).
Prunella grandiflora älskar mycket torra och varma lokaler. Den
förekommer pa sådan mark, såväl där verkliga ängssamhällen, t. ex.
Carex /lumi/is-formationen i Alpernas östligaste utlöpare (Kerner
p. 231—232), kunnat sammansluta sig, som i gles solbränd
alfvar-vegetation. Den ingår dock äfven i ängsvegetationen mellan
busksnår och löfängsarlade formationer, så t. ex. i Westpreussen (Scholz
p. 193 och 250). I Sverige torde en ej liten del af dess
förekomstareal vara alfvarmark, en annan del örtbackar.
Polygala comosa företer också den typen af en rvsk-asiatisk form,
hvars öfre gräns i västra Europa sjunker mot NV. Utbredningen
gär från Kamtschatka fram till Östersjön genom södra och mellersta
Ryssland upp till Kardia olonetsensis i Finland (Herb. Mus. fenn.
p. 66) och fram till alla Östersjöprovinserna ut till Ösel. I
Tyskland är den allmänt utbredd till linjen Pommern—Harz, men blir
därofvan sällsynt, ehuru enstaka lokaler linnas i Belgien och
Holland. I Frankrike växer den i bergstrakterna (Areschoug p. 56)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
