Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(16)
Bland nya namn må framhållas Parmelia saxatilis var. polgmorpha
= a retiruga och ß sulcata i Th. Fries’ Lichenographia scandinavica),
Platysma junipètinum f. corticola (= a genuina och y pinastri hos Th.
Fries), Phgscia obscura var. mutabilis (– a orbicularis och ß virella hos
Th. Fries), Rhizocarpon controversum ( = Lecidea petræa och L. *eupetræa
i Wainio’s Adjumenta) och släktnamnet Parmularia ( = Placodium i Th.
Fries’ Genera Heterolichenum). Dessa nva »var.»- eller »f.»-namn äro
bildade till följd af förf:s åsikt om sorediebildningen och dess betydelse
för formers åtskiljande. Men de kunna ej sägas stå eller falla med denna,
ty de måste i hvarje fall anses öfverflödiga och oberättigade enligt de
internationella nomenklaturreglerna. För samtliga finnas andra namn,
som »characteribus emendatis» måste bibehållas. Detsamma gäller om
Rhizocarpon controversum, som ju sammanfalla:- med Rh. grande hos
Th. Fries. Om Rh. endamgleum Th. Fr. bör indragas, är en fråga, som
ej influerar på det förra namnets bibehållande eller förkastande. Det
nya släktnamnet Parmularia motiveras in extenso på följande sätt:
»Nomen Plaeodii est vitandum, quod etiam lichenes omnino alios
amplec-titur, neque Squamariæ nonien ob homonymon inter phanerogamas
spe-ciebus huc pertinentibus adhibendum est. Hade det förra skälet någon
bindande kraft, skulle näppeligen många äldre genusnamn inom
licheno-logien få bibehållas. Skulle emellertid Placodium definitivt bringas till
användning för blasteniospora lafvar, såsom bland andra Wainio vill,
återstår dock Squamaria. Den senare delen af förf:s motivering är
nämligen rent af vilseledande, ty något hindrande homonym Squamaria
finns icke bland fanerogamerna. Lalhræa hade sitt nu använda namn
redan i Genera plantarum (ed. V) och i Species plantarum (ed. I). För
något annat fanerogamsläkte än Lalhnea har mig veterligt aldrig namnet
Squamaria användts. Däremot är namnet Parmularia redan sedan 1846
upptaget för etl askomycetsläkte. Innan ett nytt namn bildats, hade det
dessutom icke varit ur vägen att undersöka, dels om den systematiska
enhet, som det vill beteckna, verkligen är att anse som homogen, dels
om den förtjänar den rang, man tilldelar densamma. Intetdera har
Nilson gjort.
I fråga om artnamnen ansluter sig förf. ganska nära till Th. F’ries’
Lichenographia scandinavica och för de grupper, som ej behandlats där,
till Lichenes arctoi. Dessa båda verk citerar han också i allmänhet. När
det gäller ett arbete, som hufvudsakligen faller inom den floristiska
växtgeografiens område, synes mig ett sådant tillvägagångssätt ingalunda
olämpligt, äfven om understundom de af Fries använda namnen skulle behöfva
utbytas mot andra. Beträffande släktbegränsningen står Nilson i det stora
hela på den massalongo-koerber’ska skolans ståndpunkt och delar dess
svagheter. I fråga 0111 de högre systematiska enheterna har han som
bekant uppställt ett eget system, som dock i sak icke skiljer sig så
synnerligen mycket från Wainios. I formen afviker det däremot ganska
betydligt, särskildt därigenom alt Nilson eller .1. Reinkes föredöme gjort ett
försök aff uppställa naturliga ordningar. Att förf. i föreliggande arbete
följt sitt egei system, är ej all undra öfver. Men han borde på något sätt
karaktärisera sina systematiska enheter af högre rang, något som hittills ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
