Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(15)
tankegång i fråga om sorediebildningen, enkannerligen om soralen, rör
sig i en egendomlig cirkel. Soredierna skola bryta fram, där barklagret
gör det minsta motståndet, hos vissa former på alldeles bestämda ställen.
Men just det faktum, att dessa svaga punkter i kortikallagret äro till sitt
låge bestämda, torde för hvar och en, som ser på förhållandet utan
förutfattade meningar, antyda specifika olikheter i formernas inre
organisation. När man dessutom i naturen finner, att bredvid hvarandra och
således under samma yttre förhållanden växa af förf. under samma namn
sammanförda former, som hafva en del icke alls någon sorediebildning,
en del diffus sådan, en del skarpt begränsade soral, ligger det enligt mitt
förmenande i öppen dag, att dessa olikheter ej äro betingade af yttre
faktorer. I förbigående må också framhållas, att det är i hög grad af
behofvet påkalladt att undersöka, huruvida former, som i fråga 0111
sorediebildningen äro hvarandra olika, icke äfven skilja sig i andra
afseenden, som icke stå i något kausalsammanhang med denna. Åtminstone
är detta fallet med de af förf. sammanförda Parmelia slygia (L.) Ach. och
P. soi-ediata (Ach.) Th. Fr. När jag således ser mig nödsakad att inlägga
en gensaga mot förf:s åsikt om soredierna, särskildt om soralen, vill jag
därmed visst icke påstå, att yttre faktorer, olika fuktighetsgrad och olika
stark belysning, icke kunna inverka på sorediebildningen, så att samma
form än kan uppträda med starkare, än med svagare sådan, än till och
med kan sakna soredier.
Samma anmärkning kan åtminstone i viss mån göras mot förf:s
uppfattning af de oxiderade formerna. Om i vissa fall kan ådagaläggas och
verkligen har ådagalagts, att en och samma form kan vara än oxiderad,
än icke, torde man dock svårligen få påstå, att den oxiderade krustan i
alla fall är en rent ekologisk och af yttre faktorer betingad företeelse.
Äfven här gäller att i hvarje fall undersöka på det sätt, som med nutida
hjälpmedel är möjligt, huruvida egenskapen är konstant eller icke. När
förf. betraktar t. ex. Rhizocarpon Oederi (Ach.) Koerb. såsom icke ens som
»var.» eller »f.» skild från Rh. distinclum Th. Fr., synes han dessutom
ej hafva pröfvat, om den förra icke äfven genom andra karaktärer än
den oxiderade krustan skiljer sig från den senare.
Sak samma gäller, mutatis mutandis, om Rhizocarpon eupetræum (Nvl.)
och Rh. grande (Floerke) Arnold. De mikrokemiska karaktärerna äro
här enligt iakttagelser på talrika fyndorter kombinerade med andra, som
göra dessa båda former redan vid noggrannare makroskopisk granskning
lätt igenkända.
Den systematiska delen upptager 288 arter (enligt förf:s artbegränsning),
af hvilka förf. själf insamlat omkring 70 procent; de öfriga äro anförda
hufvudsakligen på Hellboms auktoritet. Som nya äro beskrifna Lecidea
mirabilis, L. e/[ugiens, Arthrospora frigoris, Buellia obtecta och Trimmatothele
glacialis. Ett bestämdt omdöme om värdet af dessa nya arter kan man
näppeligen bilda sig utan en granskning af originalexemplaren. Den
förstnämnda Lecidea-arten är dock beskrifven efter ett så svagt utveckladt
material, att det ej gärna borde berättiga till bildandet af ett nytt namn.
Hvad Arthrospora-arten beträffar, synes det mig, efter beskrifningen att
döma, vara mycket möjligt, att det är en Bilimbia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
