Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(24)
den ännu är sällsynt. Vid 1700-talets början var växten, som inom samma
vattensystem lätt sprider sig genom lösrifna rhizomstycken, fullkomligt
naturaliserad i Europa, och det till den grad, att dess främmande
härkomst sedermera blifvit betviflad både af A. P. de Candolle, Ascherson
oeh Engler.
Emellertid kan man äfven spara en annan invandringsväg än den
ofvannämnda från Mindre Asien. Till Ryssland och Polen lär kalmusörten ha
blifvit införd af tatarerna, hos hvilka roten hade en vidsträckt
användning. Därpå tyder det polska namnet på växten: tatarskv, tatarskie ziele
(tatarisk växt).
Acorus gramineus från Japan släktet äger blott tvenne arter — sätter
mogen frukt och grobara frön äfven da den odlas i Europa, dock utbildas
endast ett fåtal af fruktämnena i hvarje kolf. Frukten är ett brunt,
tre-rummigt bär med centrala fröfästen. Fröämnena, af hvilka blott ett i hvarje
fruktrum kommer till utveckling, äro omgifna af långa encelliga, från
fröfästet utgående hår och inbäddade i ett slem, som härstammar från
fruktbladens öfverhudsceller. Slemmet, intorkadt i den mogna frukten, sväller
i vatten. Fröämnena äro orthotropa, hängande med tvenne integument.
Det yttre af dessa är kortare än fröämnet och lämnar dess spets obetäckt.
Från detta yttre integuments innersida nära mikropylen utgår en för fröet
karakteristisk lang krans af tunnväggiga, enkla, encelliga hår (synliga på
den afbildade groddplantan).
1 fröämnesanlaget förstorar sig en subepidermal »polarcell» direkt till
embryosäck. Liksom hos Tulipa (Ernst 1’JOl) och andra Liliaceer uteblir
bildandet af embryosäckmodercell. Beträffande fröämneskärnan märkes
följande: 1) En dubbel axil rad af ledningsceller förbinder
embryosäck-cellen med kärlsträngen i funiculus. 2 Utanför det af ledningscellerna och
embryosäcken bildade centrum finnas två cell-lager. Det inre resorberas
sedermera liksom ledningscellerna, det yttre utvecklas till ett egendomligt
enskiktigt perisperm, innehållande som upplagsnäring en homogen
ägg-hvitemassa. Ett dylikt perisperm, förut okändt hos Araceerna, förekommer
enligt Dietz (1887) äfven hos Typha-arterna. 3 f embryosäcken, omkring
det lifligt grönfärgade embryol, utbildas ett endosperm med stärkelse
och droppformiga bildningar af ägghvitesubstans.
Vid groningen sträckes hjärtbladet betydligt, hvarvid dess lillrot-ända
skjutes ut ur fröskalet mellan hårkransen. Lillrot-ändan böjer sig ned
mot marken och från dess undersida utväxer lillroten, medan stamknoppen
framträder ur en springa på öfversidan och utväxer till ett skott med
blad i tvenne rader (lig. 2. Hjärtbladspetsen kvarstannar i fröet,
uppsugande näringen, hvarvid först perispermet förbrukas. Ur hufvudskottets
bladveck frambryta sidoskott, hvilkas bladställningsplan sammanfalla med
hufvudskottets fig. 1 Det senare hämmas snart i sin utveckling, medan
däremot sidoskotten tillväxa och böja sig så, att skottsystemet slutligen
med cnn ytan ligger mot marken. På skottens undersida frambryta nu
rötter och skottspetsarna böja sig snedt uppåt. Därmed är i det
väsentliga den fullvuxna plantans byggnadsplan uppnådd.
Hvad är orsaken lill Acorus C.alamus’ sterilitet? För alt bedöma detta
är det af vikt att veta, om pollenet och embryosäcken utbildas normalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
