Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
hänsyn till detta, utan nämner endast Lilla Karlsö och
Öfvedskloster.
Antalet af de förut kända lokaler, där Scolopendrium vulgare ännu
förekommer i vårt land, uppgår sålunda endast till summa två.
Därtill kommer nu den halländska fyndorten med sitt lilla bestånd.
Skyddas ej detta af botanisterna själfva, är det lara vardt, att också
denna intressanta spillra af den atlantiska lloran på vår västkust
går under-
Det exemplar från Hallandslokalen, som jag varit i tillfälle att
undersöka, utmärker sig genom sin synnerligen kraftigt utvecklade
bladskifva, hvilken är ansenligt större än på de gotländska och
skånska exemplar, som jag sett. Storleksförhållandena
öfverensstämma mer med exemplar från Norges västkust och sydligare
delar af västra Europa. Bladskifvan mäter nämligen från spets
till bas c:a 35 cm. och i bredd 6 cm. Inom parentes sagdt tyckes
detta tvda på att Scolopendrium trifs förträffligt på sin halländska
lokal. Bladskifvan hos Scolopendrium vulgare är vanligen plan och
i det allra närmaste helbräddad; former finnas dock, som i ett eller
annat hänseende afvika från denna regel Så kan t. ex. spetsen
vara tudelad en eller upprepade gånger, kanten är ibland krusad
eller veckad. Det blad som jag sett af Hallandsformen tycks ha
en något veckad kant; det kan dock ej hänföras till Scolopendrium
vulgare Sm. var. crispa Willd.
Ett intressant förhållande, på hvilket professor G. Lagerheim
gjort mig uppmärksam, är att sporernas skulptur hos Scolopendrium
vulgare pä exemplar från olika lokaler visar konstanta differenser.
Luerssen (Die Farnpflanzen, Rabenhorst’s Kryptogamenflora, 2.
Aufl., pag. 121) omnämner elt par iakttagelser öfver detta
förhållande. Enligt honom uppträda exosporförtjockningarna i ett par
fall som höga, sammanhängande åsar, hvilka, förenade till ett
nätverk, omspinna sporen. På andra af Luerssen observerade sporer
funnos däremot endast mycket låga, korta till nästan tagglika
exo-sporlister.
Hallandsformen låter sig ej inrangera under någondera af de ofvan
beskrifna sportyperna. Åsarna på exosporiet äro visserligen höga
och kraftiga, men utbildade blott på kortare sträckor i stället för
att sammanflyta med hvarandra. Då de ej heller öfverensstämde
med af mig undersökt material från Gotland, var det all anledning
att förmoda, att en undersökning af sporer från skilda delar af
Scolopendriums vidsträckta utbredningsområde skulle vara af intresse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
