Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
Genom professor A. G. Nathorsts lillmötesgående fick jag for detta
ändamål tillfälle atl genomgå Riksmuseets rikhaltiga
Scolopendrium-samling.
Den skarpast utpräglade ytterlighetsformen i den ena riktningen
- höga, sammanhängande åsar — visa exemplar från Japan, i det
exosporlisterna här äro utomordentligt kraftiga, i höjd mätande
ungefär ’/4 af sporernas mått i tvärgenomskärning. Representant för
den motsatta typen — låga, korta lisler — är en form från Cilicien
i Mindre Asien. Åsarna lia här reducerats till ett minimum,
närmast kunna de liknas vid mycket små raka taggar. Mellan dessa
båda extrema typer förekomma talrika öfvergångsformer. Till en
ganska homogen grupp af dylika kunna föras, synes det mig,
såväl den halländska formen som ett större antal former, tillhörande
den atlantiska florans utbredningsområde. Alla dessa skulle
karakteriseras af relativt höga, men korta, ej sammanlöpande
exospor-lister. Mycket nära sluter sig till denna grupp vår gamla skånska
Scolopendrium; den skiljer sig dock genom de något lägre
exospor-förtjockningarna.
Af en alldeles särskild typ äro åsarna på Gotlandsformens
sporer. — Detta gäller åtminstone för exemplar från Lilla Karlsö; från
Ekese har jag tyvärr icke kunnat erhålla något material att
undersöka. Liksom hos den först omnämnda ytterlighetsformen från
Japan bildas ett nät kring sporerna af exosporlisterna, men den
skarpt framträdande skillnaden ligger i de ifrågavarande
exospor-förtjockningarnas obetydliga höjd. Man får nära nog det intrycket,
att exosporiet är glatt. I ett fall som detta skulle den möjligheten
kunna tänkas, att sporerna icke varit fullt mogna. För att
emellertid vara fullständigt säker på atl så ej varit förhållandet, ha
sporer från liera individ, insamlade på olika tider, undersökts. Efter
allt att döma ha vi här en egen Scolopendrium-ras, väl
karakteriserad genom de nämnda små differenserna i exosporlisternas
utbildning. Såsom sådana raser borde då också de ofvan anförda
typerna anses. Vår nuvarande kännedom om dessa förhållanden
är emellertid ej tillräcklig för att afgöra frågan. Dock ger
Scolo-pendriums vidsträckta utbredning etl visst stöd åt detta antagande.
Utom på de i det föregående nämnda svenska fyndorterna träffas
Scolopendrium vulgare i Skandinavien dessutom på öarna Varaldsö
och Lille Batalden utanför Norges västkust och på den danska ön
Möen. Denna egendomliga utbredning med vidt skilda lokaler får
sin förklaring, om man anser Scolopendrium som en relikt från den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
