Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
Bladen: Af olika typer. Stundom äro de dimorfa, såsom hos
de med flytblad försedda växterna {Batrachium-arter,
Potamogetou-arter, Oenanthe phellandrium, Helosciadium inundatum).
Typ. 1. Det mest anpassade vattenbladet är uppdeladt i en massa
hårfina tlikar af radiär struktur, så att det liknar en rof, hvilket
tydligen betingas af dess funktion som ett näringsupptagande organ.
Stundom ha också morfologerna tvistat om ett organs natur, t. ex.
om de submersa bladen hos Saluinia natans, hvilka uppfattats som
rötter (»Rhizocarpeæ») och om adventivrötterna bos Trapa natans,
hvilka stundom förr uppfattats som blad. När ett dylikt
rotlik-nande blad tages upp ur vattnet, falla merendels (likarna ihop,
hvaraf framgår att del mekaniska systemet är svagt.
Typ. 2. En annan tvp är den långa, smala, bandlika, som finnes
hos Vallisneria, djupvattensformerna af Sagittaria sagittaefolia, Alisma
plantago och Alisma ranunculoides. Hit kunna äfven räknas bladen
hos vissa Spargamum-iormer och submersa gräs. En något
afvikande form är den cylindriska hos vattenformer af Jnncus och
Scirpus: .1 uncas lamprocarpus f. aquaticus, Jnncus supinus f.
flui-tans, Scirpus acicularis ß submersus. En annan afvikelse är den
korta bandlika bladformen hos t. ex. Najas, Callitriche, Hgdrilla,
Elodea m. 11.
Typ. 3. En tredje typ finnes bos några Potamogeton-arter (P.
crispus, lucens, nitens, perfoliatus, prælongus), hvilkas blad äro
relativt breda, tunna, genomlysande, hvarigenom de närma sig
skugg-bladen. Då de ofta växa i rinnande vatten, ha de bättre
mekaniska väfnader än i allmänhet är fallet. Härunder kunna möjligen
äfven föras de kortare, mer smala blad, som förekomma hos Elodea,
Najas o. a.
Nedsänkta blad äro i allmänhet mycket tunna, nästan
genomskinliga, om de tillhöra typerna 2 och 3. Mesofyllet består nämligen
af fä cellager, och epidermis har tunn yttervägg. Klyföppningar
saknas , epidermis för klorofyll, och ingen (eller obetydlig?) skillnad
linnes mellan pallisad- och svampparenkym. Perluciditeten beror
på belysningsförhållandena, hvilka äfven förklara, såsom anmärkt,
stammens resp. bladens sträckning. Växten sträfvar till ytan
liksom den tropiska regnskogens epifyter till trädtoppen. Vattenbladen
komma härigenom atl i sin anatomiska byggnad likna skuggbladen,
1 O. Brokschmidt, Morphologische, anatomische und biologische Untersuchungen
über Hottonia palustris, 11)04) bar funnit klyföppningar på vattenbladen af Hottonia
palustris, när de vuxo på grundt vatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
