Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
såsom hos Ceratophyllum, Xajas. Zoster a med dess egendomligt
anpassade pollenkorn m. fi. Mindre utpräglade vattenväxter förmå
endast att blomma i grundare vatten; komma de på alltför djupt
vatten, blir växten steril, t. ex. de extrema vattenformerna af Alisma
plantago, Sagittaria, Hippuris. Äfven utpräglade vattenväxter, såsom
Myriophyllum-avlema kunna på alltför djupt vatten nödgas att bli
sterila, emedan de under vegetationsperioden icke hinna upp till
vattenytan, såsom jag för många år sedan iakttagit på Myriophyllum
verticillatum i Vänern och som man kan iakttaga på Mgriophyllum
alternifloram i Lyckebyfjarde 11 nära Karlskrona hvarje sommar.
Sådana förändringar, som Volkens först och Massart1 sedan
mycket detaljeradt har studerat på Polygonum amphibium, som
Schenck omtalar hos Cardamine pratensis och som jag i sommar
funnit hos ett flertal växter, kallar Lotsy2 hydromorfoser. Genom
det amfibiska lefnadssättets direkta inflytande uppkommer hos
Polygon um amphibium former, hvilkas karaktärsskillnader äro sa pass
stora, att de nära nog skulle räcka till att konstituera nya arter.
Landformen har upprätt stjälk med föga uppsvällda nodi, lansettlika
blad med aftrubbad eller något hjärtlik bas, på båda sidor håriga,
dock hufvudsakligen på undersidan. Äfven bladskaft, slida och
ochrea äro håriga: det är en aëromorfos, såsom genom direkta
försök iakttagits. Vattenformen har starkt förlängd stjälk, då lederna
äro såväl längre som talrikare; antalet blad är mycket större, dock
finnas endast 3—5 samtidigt, emedan de gamla bladen tämligen
snart förmultna. Genom internodiernas förlängning höjes växten
upp till vattenytan och växer sedan i horisontal riktning. Vid hvarje
led bildas adventivrötter. Bladen äro längskaltade med vid basen
tillspetsad, aldrig hjärtlik skifva. Hår saknas alldeles, bladet är
g|ält. Af anatomiska skillnader anmärker Massart, att landformen
har en solid, märgfylld stjälk, men vattenformen en ihålig, i det
märgen resorberas. På de simmande bladen finnas inga
klyföppningar på undersidan. Vattenformen är en direkt hydromorfos,
hvilket experimentel 11 har bevisats och när som helst lätt kan
bevisas. Bedan långt förut har Görel ’ visat, att de båda bladformerna
hos Ranunculus Purshii, en nordamerikansk art, och Iiatrachium
fluitans äro direkta hydro- och aëromorfoser.
1 .1. Massaht, L’aecommodation individuelle cliez les Polygonum amphibium. Hull.
d. Jard. Bot. de t K ta t à Bruxelles. Vol. I: fasc. 2. 1902.
.1. I’. Lotsy, Vorlesungen über Deseendenztheorien. 1906.
K. Goebki.. I’flanzenbiologische Sehilderungen. 1889—91.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
