Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frånsedt nvss nämnda lokal och en myckel ringa utbredning i Norge
(Hanen är chalybcea endast känd från Sverige. Äfven här är ilen
inskränkt till ett jämförelsevis litet område, Angermanälfvens,
Indalsälfvens och Ljungans floddalar; egendomligt nog saknas den efter
deras nedre lopp, liksom man torde kunna anse ganska säkert, att den
saknas vid 1’meälf, då den skarpsynte och med Calamagrostis-slàklel väl
bekante J. Ångström, som först fann chalybcea i Lappland (vid Malgomaj),
under sitt mångåriga botaniserande i Lycksele Lappmark aldrig lyckades
finna den. Ymnigast synes den vara vid Angermanälfvens bifloder från
höger. Tåsjö- och Faxälfven; enligt min bror, prof. E. Almquist, linns den
längs den sistnämnda från Hellguin station allmän ända genom Fjällsjö
socken, samt högre upp efter samma vattenled i Jämtland vid Gäddedet vid
Frostvikens kyrka (efter all sannolikhet äfven i det mellanliggande
området Vidare fann han den vid de öfriga större sjöarna (Jormsjön, Blåsjön)
nära norska gränsen fram till Kultsjön öfverst vid själfva Ångermanälfven
(härifrån är nära titi Vefsenälf, som går fram till den norska fyndorten
lianen). Från Kultsjön fanns den in. el. m. allmän ner till Malgomaj;
nedanför denna sjö är den ej känd längs hufvudälfven förrän i socknarna
närmast norr 0111 Sollefteå. Liden och Besele, och går ej så långt ner
som till Sollefteå. — Vid Indalsälfven och Ljungan har den ringa
utbredning. och förekomsten är inskränkt till isolerade lokaler samt
öfverallt sparsam. Vid den förras källflod Undersåkersälfven är den funnen
vid Ristafallet, en lokal som antagligen kommer atl befinnas ha
sammanhang med artens förr omtalade utbredningsområde i nordvästra Jämtland,
när en gang Horan vid de mellanliggande vattenlederna blir undersökt.
Vid själfva Indalsälfven är artens område inskränkt till dess mellersta
lopp, där Faxälfvens dalsystem kommer som närmast (den skiljande
vat-tendelaren är nästan genombruten på den punkt, där järnvägen
framdragits); som ytterlighetslokaler har min bror funnit Finneråsnäs färja i
Stugu sn. samt Glimån i Medelpad. Lidens sn. Vid Ljungan har den en
motsvarande men ännu inskränktare utbredning; jag fann den 1884 vid
Johannisberg i Torps sn., och K. Collinder har funnit den på flera
ställen i grannsocknen Borgsjö; således samma trakt, där den äfvenledes
östliga arten (’.al. lapponica också har sin sydgräns i vårt land. Under
det sistnämnda art är karaktärsväxt för ofruktbar sand- och myrmark,
kräfver chalybcea genomgående mvllrik gräsmark (t. ex. vid myrstackar,
bäckkantar), väl vattnad och på samma gång solig; den älskar terrasserna
nära flod- och sjöstränder men skyr högländt mark.
2. Agroslis clavata Trin. är ej äldre namn än A. scabra; detta har
Lind-herg ej påstått, utan att de ej äro samma art (enl sched. i Pl. Finl. exs.).
Om ban häri har rätt, är en fråga, hvars besvarande väsentligen blir
beroende af hur vidsträckt man tar artbegreppet. I alla händelser äro
skillnaderna mellan dessa arter relativt till den betydliga variationen
inom närstående, t. ex. canina, ej större, än att båda måste anses höra
samman i en enhetlig formgrupp, väl isolerad från närsläktade. Denna,
som har sitt centrum i Nordamerika, uppträder där i talrika, ganska olika
former, af hvilka flera (t. ex. hyemalis Walt.) blifvit skilda som
själfständiga arter. Vår svenska form är nu verkligen, åtminstone habituellt, rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
