Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(39)
olik de amerikanska. Murbeck fann skillnaden tillräcklig för grundande
af en nv art, A. botlnica, och II. Lindberg är således af samma åsikt
som han I betraktande af den amerikanska typens mångformighet
kräfves emellertid för frågans afgörande full kännedom om hela
formkretsen, så att man liar säkerhet för att de sibirisk-skandinaviska
formerna verkligen bilda en från de amerikanska skild enhet, samt att denna
enhet är för starkt markerad för att kunna anses för en underart.
1 Agrostis-släktet, med öfvervägande stora, inbördes väl isolerade
form-områden, synes mig den systematiska öfversiktligheten bäst tillgodoses
genom att behandla dessa, således äfven här ifrågavarande område, som
kollektivarter, delade i nödigt antal specialtyper. Det förefaller vara
mest praktiskt att som kollektivnamn behålla scabra, såsom det af
gammalt varit användt, och upptaga clavala för den specialtyp (från
Kam-schatka) Trinius afsett — så mycket hellre, som T. i sina på ganska
subtil analys af blomdelarna grundade artbeskrifningar gemenligen afser
mycket speciella typer (skiljer t. ex. Catamagrostis purpurea och Langsdorfii,
med skarpt angifvande af skillnaden från den mycket närstående
Hallc-riana). Det kan tänkas, att det vid kommande fullständig utredning af
arten blir användning äfven för namnet bultnica, för den händelse att
vår som det vill synas monotypiska form befinnes skiljbar som västlig ras
(var. eller subvar.) från Kamschatkaformen.
Liksom i ofvanstående namnfråga visar sig också här, att
synonymforskaren ej får förhasta sig med att förklara arter vare sig »identiska»
eller skilda; särskildt i formrika släkten äro många hänsyn härvid att
beakta.
Jag begagnar tillfället att ge en framställning af fyndorter för denna
växtart i vårt land, ännu ej publicerade (Murbeck kände den endast från
en lokal i Ångermanland), enligt uppgifter af min broder, som särskildt
ägnat uppmärksamhet åt fastställandet af dess sydgräns. lian fann den
i Medelpad ymnig på Indalsälfvens södra sida i höga sandbranter midt
för Vifsta varf således i samma trakt som den äfvenledes amerikanska
Cinna), ymnigast närmast vattnet; på norra stranden saknades den.
Vidare fanns den längre upp vid samma älf vid Glimån, samt vid Sulå i
en ravin och på åsen 1/2 mil österut. Vid Ljungan fann han den vanlig
vid Östavall; äfven sågs den mellan Alby ocli By. f Njurunda, nära
älfvens utlopp, sågs den endast på en lokal, mellan Midskogsberget och
älfven i en bäckdal sparsamt (med Cinna). I Hälsingland fann han
den endast på en lokal, Hassela, Elfåsens östra sluttning å en gångstig
mycket sparsamt (åter en Cinnn-lokal!), i Härjedalen trots mycket sökande
ingenstädes, liksom äfven i västra Jämtland och Vilhelmina Lappmark,
däremot i östra Jämtland vid vägen mellan Dockmyr och Finneråsnäs
färja sparsamt. Af allt att döma liar den således sin sydgräns i norra
Hälsingland och håller sig inom den östligare delen af Norrland. I norr
är den funnen vid Luleälf vid Åminne (Frisendahl). — Som annuell
fordrar den naken jord (helst fuktig sandjord); dess lokaler äro därför
sandbranter, vägkanter, åkerkanter o. dyl. ,, • .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
