Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
i nordvästra Europa för att inse, att, om det insulära klimatet varit
så intensivt till sin karaktär som t. ex. nu i detla område, blefve
ju också hela Stipa-gruppen, vare sig landet låg under människans
makt eller icke, utesluten som ett invandrande element.
Men som i inledningen till detta kapitel antyddes och som i nästa
skall närmare utredas, så mycket större förutsättningar skulle de
sydosteuropeiska xerotermerna erhålla för en vandring in öfver
Sydsverige upp till Falbygden under en torr och varm period.
Gifva traktens kvartära aflagringar något vittnesbörd om existensen
af en sådan period?
Tvärsöfver Hillingen och Falbygden går den zon af
israndsbildningar, hvilken utgör ett led i det bekanta medelsvenska
ändmo-ränstråk, som åt öster fortsättes af Salpausellkä i Finland och i
väster af de sydnorska »raerne». De Geer, som redan 1884
påpekade samhörigheten af dessa israndsbildningar, sökte i samband
härmed visa, att de markerade gränsen för utbredningen af den
andra landisen, som i det baltiska bäckenet skulle utskjutit en väldig
tunga ner öfver Tysklands nordkust och sydöstra Danmark. Du
Geers uppfattning af det medelsvenska ändmoränstråkets betydelse
har genom senare undersökningar visat sig ohållbar och har äfven
nyligen öfvergifvits af honom själf. I stället antager man, att ingen
isolerad baltisk isström existerat, utan att den andra nerisningen
sträckt sig vida längre, så att den omfattat hela södra Sverige,
Skagerack, Kattegatt och den jutska halfön med undantag af en remsa
i väster. Det omstridda ändmoränstråket skulle uppkommit under
några tillfälliga oscillationer och stillestånd af endast ett eller annat
århundrades varaktighet.
Härmed förfaller ett antagande, som troligen under inflytandet
af den De Geerska hypotesen föresväfvat en och annan nordisk
naturforskare, nämligen att Stipa skulle vara en relikt från
vegetationen framför ändmoränstråket. Man vet nämligen, att trakterna
framför en stillastående landis rent af kunna få ett stäppklimat
genom de torra fönvindar, som strömma ner från densamma. Nu
har isranden varit stationär i alltför kort tid, att en stäpp
åtminstone med mera karaktäristisk vegetation såsom sådan skulle
kommit till stånd. I hvilket fall som helst kan dessutom invändas, att
Stipa visserligen är en af de eurasiatiska stäppernas
karaktärsväxter, men därjämte så pass värmeälskande, att den knappast kunnat
tåla de temperaturförhållanden, som råda invid brämet af en större
stationär landis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
