Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
sjötorf. Den subboreala skogen på Röde mosse försumpades
samtidigt härmed och täcktes af mäktiga Sp/ia^nu/n-torfbäddar.
Alla de nu skildrade kalktufferna, kärren, mossarne och sjöarne
visa sålunda genom den distinkta uttorkningshorisont, som ligger
omedelbart under tuff, torf eller bleke från tiden närmast före vår
egen, att i en geologiskt taladt mycket sen tid, hvilken vi tryggt
kunna identifiera med Bi.ytts och min subboreala period, i
trakten omkring S/f/Jo-lokalerna rådt ett klimat med utprägladt torrt
och kontinentalt skaplynne. Själfva uttorkningsprocessen talar
med en viss styrka för höga sommartemperaturer; förekomsten af
hassel och troligen äfven ek ute på torfmossarnes yta vittnar på
samma sätt. Vi äga alltså den nyss begärda lokala förutsättningen
för att den subboreala periodens klimat varit sådant, att de
xero-terma samhällenas utveckling blifvit i hög grad befordrad. — Nästa
kapitel skall dels visa att så varit förhållandet med Skandinavien i
sin helhet, dels skall det innehålla ett försök att följa-några
hufvudpunkter af de xerotermiska samhällenas historia under den
subboreala perioden och sedan fram emot nutiden.
Sydsveriges vegetation under den subboreala perioden.
Knappast torde något drag i våra torfmossars byggnad från Skåne
upp till Lappland vara så tydligt och i ögonen fallande som det
nyss skildrade uppträdandet af ett stubbskikt under den öfversta
torfbädden. Denna öfversta torfbädd är i hvarje särskildt fall
ganska enhetlig och står i nära samband med den nutida
vtvege-tationens torfbildning. I kärr består den af kärrtorf, i högmossar
af SpIiagmim-lorL Eventuella inhomogeniteter bestå
hufvudsakligen i att bottenlagren äro mera hydrofila, så att dessa i kärren
uppblandas med sjötorf, i mossarne utgöras af tufdunsmosse-torf,
medan de öfre lagren öfvergå till t. ex. Sphagnum fuscum- eller
ris-mossetorf. Mäktigheten är för hvarje särskildt torfslag i hvarje
särskild trakt, om man frånser diverse extrema fall, tämligen
likartad, störst hos Sphagnum-lovfelagen ined vanligen 1—2 meter,
mindre hos kärrtorfslagen med vanligen 0,5—1 m., allt i outdikadl
tillstånd. Stubbskiktet hvilar åter på nya torfbäddar eller lakustrina
sediment, hvars öfre delar utkila på en högre nivå än de lägst
rotade stubbarne, hvadan den skogsgeneration, från hvilken de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
