Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
iakttagelser härstamma äfven från Småland (trakten kring Eksjö)
samt från Uppsalas omgifningar. För att erhålla ett säkert
jämförelsematerial har jag dessutom sedan åtskilliga år haft större delen
af våra svenska former under kultur.
Den fråga som först uppställer sig, då man finner en gamofyt
ute i naturen, blir osökt, till hvilken art den bör hänföras. Att
riktigt besvara ett sådant spörsmål blir många gånger ytterst svårt,
da man för närvarande saknar en jämförande morfologisk öfversikt
öfver dessa organismer. Det är sålunda nödvändigt att först lära
känna de olika arternas organisation för aff kunna fälla något exakt
omdöme, och därvid torde kulturer vara det enda fullt säkra
medlet. Emellertid kan man äfven hafva hjälp af liera andra
omständigheter. Finns det en större mängd gamofyter i omedelbar närhet
till ett orinbunksbestånd, så är det ju högst antagligt, att de höra
just till den arten. Många gånger finner man dessutom gamofyter
med utvecklade groddplantor, hvilkas primordialblad oftast ha en
vtterst karaktäristisk form, och genom denna blir arten sålunda
ganska lätt aff identifiera. Som exempel kan nämnas Polijpodium
vulgare (fig. 12, 13, tafl. fi), hvars aflånga, tungliknande
primordialblad väl svårligen torde förväxlas med dem hos andra
arter, hos hvilka de likaledes äro bela, såsom våra
Asplenium-arter. Dessa äro i sin tur ej svåra att särskilja, och speciellt lätt
att igenkänna är Asplenium ruta muraria, som har särdeles
karaktäristiska rundade—njurlika primordialblad. — Arter med mer eller
mindre parflikade primordialblad bestämmas bäst genom jämförelse
med genom sådd erhållna groddplantor.
Som bekant erbjuder äfven sporernas struktur synnerligen goda
artkännetecken, som åtminstone i de flesta fall äro fullt tillräckliga
för en bestämning. Det inträffar ganska ofta, att man i naturen
finner sa små gamofyter, att sporernas ytterskikt ännu sitter kvar
kring basalcellens bakre ända. Känner man sålunda på förhand
dettas utseende hos olika arter, så möter det ej några större
svårigheter att identifiera äfven de minsta gamofyter.
Emellertid är jag af den öfvertygelsen, alt det i många fall bör
kunna lyckas att bestämma gamofyter, äfven om sådana som de
ofvan nämnda hjälpmedlen ej stå till buds, åtminstone om de äro
fullt oskadade.
Att därvid som Jakowatz söka finna någon ledning i sättet för
den kilformade toppcellens uppkomst tror jag icke leder till något
resultat. Detta varierar alltför mycket. Däremot erbjuda otvifvel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
